Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 1. Angående den av Bibelkommissionen framlagda nya översättningen av Nya testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur man vet, att den ena handskriftsklassen är ursprungligare och
tillförlitligare än den andra, så må det vara nog att säga, att man
genom sammanhangets fordran, överensstämmelse med andra ställen
i samma skrift och liknande inre kriterier i många fall kan avgöra,
vilken läsart som är bäst. — Kritiken har gått i rätt motsatta
riktningar. A ena sidan har man påstått, att vår översättning rör sig med
ett alltför vardagligt, »trivialt» språk. Å andra sidan säges det —
särskilt av motionären, lektor Waldenström — att översättningen
felar genom att lägga an på alltför »fin» högsvenska. Klandret för
att vi utmönstrat ordet hugsvala beror icke på att vi ansett det ordet
föråldrat utan på likformighets- och konsekvenssynpunkten. —
Anklagelsen om parafraser synes mig i de ojämförligt flesta fall bero
på att man icke jämfört vår översättning med den grekiska texten
utan med våra äldre svenska översättningar. — Talaren ville ej
inlåta sig på att besvara den mångfald av anmärkningar, som lektor
Waldenström i dag framställt. De äro alldeles samma anmärkningar,
som möta oss i motionen och som professor Rudin bemött i det
tryck, som utdelats här ibland oss. Med största objektivitet har
Bibelkommissionen prövat motionärens anmärkningar och sökt göra
sig till godo, vad berättigat de kunnat innehålla. — I den kritik,
som från skilda håll riktats mot vår översättning, är det endast en
sak, som för oss känts verkligt smärtsam och påkostande: att man
inom vissa kretsar synes misstro ärligheten i vår översättning och
anser oss ha förfarit tendensmässigt. — Den tveksamhet, som vissa
högt aktade män inom denna församling visat ifråga om ett direkt
accepterande av vår översättning i dess helhet, finna vi själva helt
naturlig och fullt befogad. Jag kan alltså sluta mitt anförande, såsom
jag börjat det, med ett tack — ett tack ur långt högre synpunkt än
den rent personliga tillfredsställelsens.»
Ett par talare till hade ordet därefter, däribland
kontraktsprosten Grundell, som började debatten på förmiddagen. Han
vände sig därvid först mot professor Rudin för den
insinuation, som han antog var riktad mot honom, då han sade:
»Somliga tala om saker, som de icke sett eller närmare känna
till». Gent emot den andre ledamoten av Bibelkommissionen,
professor Tegnér, ville han endast säga på tal om Ulfilas
översättning, att den auktoritet, på vilken han stödde sig,
var H. F. Massmann, som därom säger ungefär följande:
»att i fråga om trohet, som på det allra nogaste smyger sig
efter texten, ingen av de andra äldre översättningarna kan
likställas med den gotiska».
Som siste talare i frågan kom nu lektor Waldenström med
ett längre anförande, som kan betraktas som en fortsättning
av hans tal på förmiddagen. Talet var av följande lydelse:
»Då jag i förmiddags till följd av en något ovanlig demonstration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
