Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säges av erfarenhetens vittnesbörd och den kyrkliga statistiken. De
autentiska intygen rörande lekmannadopen i vårt land föreligga i
ministeralböckerna. I den berättelse, som avgavs av vår nuvarande
vördade ärkebiskop vid prästmötet i Uppsala år 1902, heter det:
»I det hela har i avseende på dopet en återgång till den kyrkliga
ordningen skett med rätt stora steg».
Lektor A. M. Magnusson från Härnösands stift yttrade
bl. a.:
»––-Det är alldeles märkvärdigt, att det skall behöva komma
ifråga att återigen tala om denna sak, då man ju kan säga, att
beträffande dopet finnes så mycken frihet som möjligt. Att
motionären vill förmena kyrkan att anteckna, det dopet icke skett inom
kyrkan, är väl ändå att gå för långt. — Skulle man gå så långt,
att man medgåve frihet åt alla att förrätta kyrkliga handlingar, så
frågar jag: Tänker icke motionären, att en sådan akt som
jordfästningen bör ske av vilken som helst? — Det är svårt och ledsamt
att höra sådana beskyllningar utslungas mot en hel kår, såsom här,
att prästerna skulle vara särskilt ogudaktiga.»
Domprosten J. E. Berggren från Uppsala stift anförde
bl. a.:
»––-Till en sådan sakramentsförvaltning genom lekmän, som
herr Waldenström har rekommenderat och befrämjat och fortfarande
rekommenderar och befrämjar, är jag en bestämd motståndare. Jag
måste vara det, så länge det existerar ett ordnat ämbete inom våra
församlingar. Men jag skall långt mildare, än jag nu gör, bedöma
lekmannaförvaltningen av sakramenten, om herr Waldenström
förklarar sig vara benägen att bland de frireligiösa utbreda den
uppfattningen, att i församlingar, där det finnes präster, vilka föra ett
i alla avseenden föredömligt liv, vilka leva ett liv värdigt Kristi
evangelium, lekmännen icke böra störa den kyrkliga ordningen utan
foga sig efter densamma. — Alltså förklarar sig lektor Waldenström
benägen att främja detta åskådningssätt bland de frireligiösa och
jag finner, att detta hans bemödande har burit frukter, så skall jag
— och, jag är säker därom, även den svenska kyrkan — på annat
sätt än det nu kan ske, betrakta lekmannaförvaltningen av
sakramenten.»
Lektor Waldenström fick därpå ordet för andra gången
och yttrade:
»Jag skall först och främst be att få protestera mot något sådant,
som att jag skulle hava beskyllt hela den prästerliga kåren för att
vara särskilt ogudaktig. Det var herr Magnusson, som tillät sig säga,
att jag hade utslungat en sådan beskyllning mot denna kår. Det har
jag emellertid aldrig i mitt liv gjort, allra minst från denna plats.
Det har herr Magnusson heller aldrig hört mig säga, och därför
ber jag att få slippa sådant. Ty här är en mycket allvarlig fråga
å bane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
