Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid är det ganska märkvärdigt, att påvedömet, att den
katolska kyrkan utan vidare betraktar ett av lekman förrättat dop
såsom ett verkligt dop. En katolsk prästman här i landet, greve
Stollberg, som för närvarande är präst i Norrköping, skrev för
några år sedan till mig och frågade: ’Har det verkligen förekommit,
att svenska präster döpt om barn, som förut blivit döpta av lekmän?’
Jag skämdes å svenska kyrkans vägnar att svara honom; jag har
icke svarat honom ännu i dag — om han icke får veta mitt svar
genom vad jag nu säger.
Nej, även från den hierarkiskt katolska ståndpunkten förefaller
sådant som en orimlighet och ett vederdop.
Nu talade biskop von Schéele om faran av vederdop. Ja, det är
den faran, som jag vill med min motion förekomma. Ty om
undersökningen av dopets verkliga beskaffenhet skall uppskjutas, till dess
barnet uppnått 15 år, och vittnena då äro döda eller bortflyttade,
så är fara för vederdop för handen. Vill man förebygga faran av
vederdop, då skall man taga reda på den saken strax. Det är intet
annat, som jag har begärt. Jag har icke begärt, att vi skola lägga
någon ny börda på prästerna. Ty de bördor, som prästerna bära, det
statskyrkliga oket, det är så tungt, att till och med jag har velat befria
prästerna från detsamma. Men det tackade prästerna mig icke för.
Den där ekumeniska konferensen hade också ansett, att om lekmän
döpte sina barn och icke läte sig rättas, så borde de uteslutas ur
kyrkan. Det ville emellertid biskop von Schéele icke var med om,
men det andra betraktade han såsom en utveckling av den bibliska
grundsatsen. Varför icke lika väl det sista, eftersom det var en
’ekumenisk’ luthersk konferens, som fattade ett sådant beslut i strid
med vad Luther kallar den rätta kristliga ordningen? Det vore roligt
ha Luther här.
Det sades, att Luther uppträtt mycket skarpt mot oordningar inom
kyrkan. Ja, det fick åtminstone påven känna på, och jag tror, att
han skulle lika kraftigt uppträda här också mot varjehanda
oordningar inom den svenska kyrkan, så att både huvud och lemmar
skulle känna, att det var Luther, som var i farten. Att han även
t. ex. mot anabaptisterna uppträdde mycket bittert, det vet jag alltför
väl. Luther var en brutal och rå ande, det må vi då gärna erkänna.
I sin utläggning av Galaterbrevet säger han, att på Kristi tid såg
man människor besatta med djävlar, men nu ser man blott djävlar
besatta med ännu värre djävlar i de s. k. anabaptisterna. Ett sådant
språk för Luther, när det så faller honom in. Herrarna kunna läsa
det i hans utläggning av Galaterbrevet. Det är blott ett par tre sidor
från början man behöver läsa för att finna det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
