Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet såsom döpt’. — Visserligen har utskottet ingen förhoppning
att för närvarande mer än hittills hos motionären finna resonans
för hävdandet av skillnaden mellan dopets sakrament och dess
kyrko-rättsliga valör. Men det oaktat känner sig utskottet ur stånd att i
ett betänkande, avgivit till allmänt svenskt kyrkomöte, lämna ur
sikte, vad som icke på rimliga grunder kan förnekas, att nämligen
dopet icke blott insätter den döpte i livsgemenskap med den treenige
Guden, utan eo ipso gör honom till medlem av en viss, på något
sätt historiskt gestaltad kyrkoförsamling. Detta är icke specifikt
evan-geliskt-lutherskt betraktelsesätt utan det urkristliga betraktelsesättet
om dopet.»
Lektor Waldenström inledde debatten i frågan även vid
detta tillfälle. Han anförde:
»Det ärende, som i denna motion avses, är av den beskaffenhet,
att det måste komma igen gång efter annan, till dess frågan går
igenom. Det är icke tu tal om att icke de svårigheter, som den
nuvarande ordningen förorsakar, och det obehag, som den vållar
både prästerna och andra, måste leda till en ändring.
Kyrkomötets första tillfälliga utskott fäster i sitt betänkande
uppmärksamheten på att jag i min motion i år gått vida längre än i min
motion vid föregående års kyrkomöte, alldenstund jag då begärde
allenast, att prästen skulle, så snart han blivit underrättad om att
lekmannadop skett, taga reda på om det vore ett verkligt dop, medan
jag nu begär, att prästen skall åläggas, att om han finner dopet
hava tillgått riktigt, anteckna i kyrkoboken, att barnet blivit döpt.
Själv har jag emellertid icke någon aning om att vad jag nu begär
går i någon mån längre än det, som jag begärde i de föregående
av mig väckta motionerna. Förra året föreslog jag ungefär detsamma
som i denna, eller en föreskrift, att prästen skulle undersöka, huru
dopet skett, och, därest han funne, att det ägt rum på ett rätt och
kristligt sätt, anteckna detta förhållande, det vill säga anteckna barnet
i kyrkoboken såsom döpt. Den skolastiska distinktion, som utskottet
här gjort mellan min förra motion och den nu föreliggande, är
därför i mina ögon högst besynnerlig. Jag kan väl aldrig tänka
mig, att, om min motion hade gått igenom i fjol, resultatet därav
skulle ha blivit, att prästen väl ålagts att undersöka, huru
ifrågavarande dop hade gått till, men icke att samtidigt anteckna i
kyrkoboken, att det gått rätt till och att barnet sålunda vore kristligt döpt.
Utskottet anmärker, att jag icke angivit, vem som skulle avgöra,
huruvida det vore behövligt att anteckna, att barnet blivit döpt av
lekman. Jag yttrar i motionen, att i kyrkans dopbok skulle, om
barnet befunnes vara riktigt döpt, antecknas, att det vore döpt med
angivande, om så ansåges behövligt, av att dopförrättaren varit
lekman. Naturligtvis skulle detta stadgas i lagen. Det måtte väl också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
