Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgå av min motion, att det icke skulle tillkomma den enskilde
prästmannen att göra si eller så, ehuru väl detta — praktiskt tagét
— kunde vara fullkomligt likgiltigt. Ty om barnet endast är riktigt
döpt, så är det precis detsamma för både Gud och barnet, om det
är döpt av lekman eller av präst. Utskottet säger ju också: ’Utskottet
har aldrig förnekat, fasthellre uttryckligen uttalat, att det är
längesedan erkänt, att ett — av — lekman utfört dop till sin sakramentala
— sida är ett verkligt dop, likvärdigt med det kyrkliga dopet. Det
där ordet ’aldrig’ aldrig förnekat, ja! — Och ordet ’längesedan’!
Jag undrar just, för huru länge sedan detta blev öppet erkänt
från kyrkligt håll. Emellertid, om det visar sig, att dopet tillgått
på ett riktigt sätt och kyrkan således erkänner detta dop vara ett
verkligt dop, i religiöst avseende likvärdigt med ett kyrkligt dop,
synes det mig högst märkvärdigt, varför det då icke skulle få
antecknas i kyrkoboken. Är kyrkoboken ett så märkvärdigt himmelskt
papper, att ingenting sådant må tillåtas förorena dess blad? Barnets
namn föres in i boken, barnets födelseår antecknas, föräldrarnas
namn föras också in, att det är vaccinerat antecknas o. s. v. Alen
att barnet är döpt, det får icke antecknas, fastän man ser och
erkänner, att det är döpt och att dess dop är likvärdigt med kyrkans
dop. Nej, den uppgiften får icke föras in i kyrkoboken, ty då vore
kyrkan ’otrogen mot sig själv’.
Den dopsedel, som underrättar pastor om huru dopet har skett,
skall emellertid av prästen bevaras. Och hur skall den bevaras?
Därom finnes icke något stadgande. Biskop von Schéele anförde
vid förra kyrkomötet, huru domkapitlet i Visby hade förordnat om
den saken. Alen om dopsedeln kommer bort, vem svarar för det då?
Den pastor, som mottagit dopsedeln, avträder kanske redan ett år
därefter sitt pastorat till en annan. Skall han då för den tillträdande
redovisa alla dopsedlar rörande lekmannadop? Och hur skall han
kunna bevisa, att han avlämnat alla dopsedlar, som han mottagit?
Den tillträdande pastorn, ja, han finner t. ex. efter ett år, att en
dopsedel saknas. Huru har den förkommit? Ja, det vet varken han
eller Kyrkomötet! Den har helt enkelt förkommit. Han slår upp
barnets namn i kyrkoboken och finner där antecknat: ’icke av svenska
kyrkan döpt’. Denna form bevisar icke, att barnet är odöpt, icke att
det är döpt, utan frågan lämnas alldeles i det ovissa. Alan tänke
sig blott, vilka svårigheter detta skall vålla för barnet, sedan det
vuxit upp. Och varför skall det så vara? Ja, naturligtvis för
ingenting annat, än att det skall vara ett straff därför, att barnets
föräldrar icke gingo till prästen och läto honom döpa deras barn. Är det
statskyrkan värdigt att gå till väga på detta sätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
