Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om på det att dopet må få den nya, lutherska kyrkorättsliga valören?
Det är ju orimligt.
Jag fick för några år sedan ett brev från en mycket framstående
katolsk pastor här i Sverige. Han sporde mig, om det var möjligt,
att det inom svenska kyrkan gick till på annat sätt eller om
prästerskapet där satte ifråga, huruvida den av lekman döpte verkligen vore
döpt. Att detta emellertid förekommer, det se herrarna av den bilaga,
jag infört i min motion. En kyrkoherde i Uppsala stift vägrade att
konfirmera ett dop, som var förrättat av lekman. Han fordrade, att
vederbörande person skulle döpas om för att få bli konfirmerad.
Den unge mannen vände sig till Uppsala domkapitel, som förklarade,
att det ansåg dopet vara riktigt men att det icke ville tvinga prästens
samvete. Prästen blev således icke tvungen att konfirmera honom.
Utskottet påstår, att vad det uttalat är ett urkristligt
betraktelsesätt av dopet. Nej, visst icke. Den här frågan var före i tredje
århundradet i striden mellan Cyprianus i Cartago och Stefanus i
Rom, och den avgjordes så, att även kättaredopet blev inför den
romerska kyrkan giltigt, om det förrättades i Fadrens, Sonens och
den helige Andes namn.
Utskottet påstår vidare, att det skulle vara ett evangeliskt lutherskt
betraktelsesätt. I sådant fall var icke Luther en evangeliskt-luthersk
man. Han talar nämligen i sin bok om gudstjänsten om ett sätt för
gudstjänst, som han kallar den rätta evangeliska ordningen, och det
beskriver han så, att de, som med allvar vilja vara kristna, böra
förena sig och samlas i största enskildhet för att tillsammans
uppbygga sig med Guds ord, Herrens nattvard, förrättande av dop och
övande av kyrkotukt o. s. v.
Bägge dessa utskottets påståenden äro således osanna. Jag har
studerat litet teologi jag med.
Om så vore, att den, som döptes inom lutherska kyrkan, döptes
till lutheran, så skulle han ju döpas till den Augsburgska
bekännelsen, men nu döpes han icke till något annat än den allmänna
apostoliska tron, som är uttryckt i de tre trosartiklarna. Och det är detta,
som ger dopet icke allenast dess kristna utan även dess allmänt
kyrkliga karaktär.
Herrarna veta, att här är väckt och av andra tillfälliga utskottet
tillstyrkt en motion om att en person, som icke är döpt, skall
uteslutas från rättigheten att deltaga i kyrkostämmas överläggningar
och beslut. Antag, att jag vore döpt av lekman. Jag kommer till
kyrkostämman och fordrar att få deltaga i dess överläggningar. Då
frågar prästen: ’Är herrn döpt?’ Jag svarar: ’Ja visst är jag döpt’.
Han fortsätter; ’Bevisa det, ty i kyrkoboken står icke annat än:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
