Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndpunkt, han intagit i frågan genom sin reservation inom
utskottet, och slutade sitt anförande med följande ord:
)>— — Kärleken har helt visst också en uppgift att fylla. Och
därmed kommer jag in på den sista synpunkten, jag har att göra
gällande, nämligen den, att vi väl i alla fall må erkänna, att de
frikyrkliga, varom här är fråga — ’frireligiösa’ är ett namn som jag
alldeles icke vill begagna, emedan jag anser det innebära en
förnär-melse mot dem, som ju obetingat äro att anse som medkristna —
att dessa frikyrkliga dock äro våra bröder, och många av dem i en
mycket djup bemärkelse. Skulle vi då icke behjärta, att för dem nöd
är å färde? Ty om jag än icke kan erkänna det ifrågavarande dopét
som ett nöddop i saklig bemärkelse, såsom vi närmast ha att taga
ordet, böra vi väl i kärlek gå dem till mötes och så vitt möjligt för
dem underlätta att få detta dop hävdat såsom ett kristligt dop, när
den tiden kommer.»
Då talaren förklarade sig tro, att inom Kyrkomötet icke
någon nämnvärd tillslutning till hans reservation förefanns,
gjorde han intet yrkande.
Så fick lektor Waldenström för andra gången ordet vid
detta kyrkomöte och anförde i ärendet följande:
»Biskop Ullman kan man förstå. Han talar reelt och konsekvent,
han betraktar icke lekmannadopet som ett verkligt dop, och det är
en åsikt, som man må vara berättigad att hysa. Då är det också
konsekvent, att ett sådant dop icke heller skall antecknas. Det bör
då icke antecknas: ’Icke av svenska kyrkan döpt’ utan rätt och slätt
’Icke döpt’.
Däremot är det alldeles omöjligt för mig att förstå, att personer,
som hava samma uppfattning av lekmannadopet som utskottet, så att
de anse det som ett kristligt dop, av samma värde, som om det
förrättats av en präst, ifall det skett i den treenige Gudens namn med
rent och obemängt vatten och med rätt intention — jag kan, säger
jag, icke förstå, huru dessa personer kunna med sådan iver sätta sig
emot, att det antecknas, alldeles som om kyrkans välfärd hängde
därpå.
Jag skall för övrigt tacka biskop Ullman för den upplysning, som
han lämnade om biskopskonferensen. Dess förhandlingar voro ju
hemliga, men nu fick man en inblick i, att den icke var precis så
enhällig, som det från början ansågs.
Efter detta tillåter jag mig en liten rannsakning med det, som
biskop Ullman sade och som andra ha instämt i, nämligen att dopet
liksom nattvardens sakrament är överlämnat åt församlingen. Jag
undrar, varifrån herrarna ha fått veta det. Biskop Ullman sade, att
det överlämnades åt apostolatet såsom representant för den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
