Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
församlingen. Nej det överlämnades åt apostlarna, men det är alls icke
det samma som åt apostolatet och ännu mindre detsamma som åt
apostolatet som representant för den kristna församlingen. Att det
från början icke betraktades såsom överlämnat åt apostolatet såsom
representant för församlingen, det bevisar 8 kapitlet av
Apostlagärningarna, där det talas om, att diakonen Filippus förrättade ett
dop utan att vara apostel och utan att han kunde anses vara en
representant för den apostoliska kristna församlingen.
Vidare ber jag att få påpeka, att Nya testamentet icke vet av
något, som heter kyrkosamfund i modern mening. Paulus talar t. ex.
icke om kyrkan i Galatien eller kyrkan i Rom utan om kyrkorna
i Galatien och kyrkan i den eller den mannens hus i Rom. För
apostlarna var varje församling för sig ett kyrkosamfund. Någon
sammanbindning av dem i modern kyrkosamfundsmening hade de
säkerligen aldrig någon aning om. Att därför säga, att dopet och
nattvarden äro överlämnade åt kyrkosamfundet, är oriktigt, enär
det ju icke fanns något kyrkosamfund, då dessa sakrament
instiftades. Det fanns egentligen icke heller någon församling då i lokal
bemärkelse, som kunde giva vissa personer uppdrag att förrätta
dop. Aldrig tillägnade sig apostlarna heller själva någon representativ
myndighet i förhållande till församlingen. Att apostolatet skulle hava
en sådan ställning, är bara teologiska funder, som ha kommit till
under den romersk-katolska dogmutvecklingen, såsom nog de herrar
veta, vilka studerat dogmatik.
Nu sades här, att t. ex. baptister icke heller erkänna ett dop, som
icke är förrättat av en församlingsföreståndare. Däri taga herrarna
alldeles miste. Ty om någon har blivit döpt av en baptist, så
godkännes dopet av baptisterna utan avseende på om det förrättats av
församlingsföreståndare eller icke. Herrarna torde veta, huru
baptisterna, i fråga om de 3,000 personernas dop i Jerusalem på den
första pingstdagen, förklara möjligheten av att alla döptes med
ned-doppning, därmed att de säga: Först döpte apostlarna var sin, och
så döpte var och en av dessa var sin, och sedan dessa var sin o. s. v.;
på det sättet gick det för sig att få alla 3,000 döpta med neddoppning.
För att bestyrka detta ha de anfört ett exempel på dop i
hedna-världen, då mellan 2 och 3 tusen människor döptes på en gång,
vilket skedde på samma sätt.
Sammalunda är det med metodisterna, och sammalunda är det
med katolikerna. Det är bara mormonerna och svenska kyrkan, som
icke skulle erkänna ett sådant dop. Om man betraktar dopet såsom
ett dop av samfundet till samfundet, så är det naturligtvis konsekvent,
att man döper om var och en, som övergår från ett samfund till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
