Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa personer såsom döpta och således ej heller såsom medlemmar
av den svenska kyrkan, då ställer sig saken naturligtvis annorlunda.
Men det kan leda till konsekvenser, som för svenska kyrkan själv
skulle ställa sig mycket obehagliga.
Nu sades det här, att dopsedlarna skulle vara så väl förvarade,
att det icke alls vore svårt att hålla reda på dem. Alan hade ej
rättighet att misstänka våra präster för slarv i den vägen. Ja, det
är bra. Men det är icke bara genom slarv, som sådana handlingar
kunna komma bort. Det kan ske även på annat sätt, t. ex. genom
eldsvådor, och jag har alls icke talat om något slarv. Det erkände
också biskop Billing vid förra kyrkomötet, då han bland annat sade:
’Jag erkänner, att det för mig är något motbjudande, att man skall
uppskjuta en undersökning till en tidpunkt, då det är svårare att få
undersökningen klart utförd; och jag kan tänka mig möjligheten,
att bevismaterial förskingras eller i alla händelser fördunklas. Det
synes mig därför, som om undersökningen borde ske så fort som
möjligt, då man har de bästa möjligheterna därtill’. Ja, jag må väl
fråga: Kan det finnas något enklare än detta? Jag förmodar, att
biskop Billing icke tänkt på något slarv han heller från vederbörande
pastores sida, enär han ändå förutsåg, att det kunde hända, att
bevismaterialet skulle kunna förskingras.
Sedan säger biskopen: ’Det synes mig emellertid, som om det
viktigaste vore att behålla den nuvarande anteckningen men att ålägga
prästerna att strax göra den undersökning, som måste göras och
bör göras, och att om resultatet av denna undersökning göra
anteckning i kyrkans dopbok’. Ja, det var detta, som jag vid förra
kyrkomötet ’med hög röst godkände’. Därför skall jag också be att nu
få yrka bifall till biskop von Schéeles reservation. Jag ser nog, att
det icke är värt att tänka på att få min motion igenom. Och om
det skulle så vara, att somliga präster funne det strida emot sitt
samvete att anteckna, att barnet är döpt, när de ändå kunna se,
huru det är döpt, så vill jag visserligen icke tvinga deras samvete.
Det vore gott, om prästerna i allmänhet i andra ting vore lika
samvetsgranna och lika samvetsömma, när de äro av lagen ålagda att
göra saker och ting, som de själva måste se vara i uppenbar strid
emot evangelium.
Vidare säger biskop Billing i ett senare yttrande: ’Jag begärde
ordet egentligen på grund av en enskild till mig ställd fråga och
vill då förklara, att mitt förslag innebär, dels att pastor skall i
dopboken anteckna allt, varom han rörande den utförda handlingen
har kunnat skaffa sig full visshet, dels att, om dopet icke är förrättat
i den av vår svenska kyrkas ordning bestämda formen, dopet skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
