Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro likvärdiga. Således är det alldeles i utskottets syfte och
andemening, som man utplånar det medvetandet.
Biskop Personne tog den här frågan bara ur ordningssynpunkt.
Ja, låt honom göra det, och jag anser det icke alldeles oberättigat
heller. Men jag tror, att ordningen fordrar, att, där ett lekmannadop
har skett, där bör prästen taga reda på hur det har skett. Om han
då finner, att det skett på ett kristligt sätt, så fordrar god ordning,
att han antecknar det. Men, säger han, kanske man då ett tu tre
kommer med lcvinnodop. Ja det vet väl herr biskop Personne, att en
barnmorska kan döpa ett barn, och detta är alldeles i
överensstämmelse med svensk kyrkolag. Och kvinna som kvinna, vi ha nog
snart kvinnor såsom riksdagsmän. Riksdagsmän såsom
riksdagskvin-nor, det ha vi haft länge.
Det är naturligtvis icke att tänka på att min motion skulle gå
igenom. Det tjänar därför ingenting till att yrka på det. Men det,
som biskop von Schéeles reservation innehåller, är i själva verket
detsamma, nämligen att ’pastor må åläggas undersöka, såvitt möjligt,
huruvida dophandlingen utförts av en välfrejdad döpt person i syfte
att förrätta ett dop och skett i rent och obemängt vatten till Fadrens
och Sonens och den helige Andes namn samt att, om han finner
så hava tillgått, därom göra anteckning i kyrkans dopbok’. Detta
smäller ju precis lika högt; det är bara att med många ord skriva,
vad som kunde skrivas med ett enda, och om det behagar herrarna
mer, så å la bonne heure, jag skall yrka bifall till biskop von Schéeles
reservation.»
En rad talare hade därpå ordet, däribland professor E. E.
Stave från Uppsala, som bl. a. yttrade:
»–––Motionären säger: Det finns ej något kyrkorättsligt sam-
fund, dopet kan i följd därav icke heller hava någon kyrkorättslig
karakär. — För ett par år sedan sade han: Statskyrkan är en
statsinstitution. Varför ävlas han då att åt det dop, som han icke vill
tillerkänna någon kyrkorättslig karaktär, skaffa erkännande från en
statskyrklig institution. Tror herr Waldenström, att jag kan träda
i förhållande till en statsinstitution, utan att det blir något juridiskt,
något rättsligt förhållande?»
Biskop E. H. Rodhe från Göteborg yttrade bl. a. följande:
»—■ — Det är alldeles obestridligt, att den gynnsammaste tiden
för inhämtande av upplysningar, rörande tillvägagångssättet vid
lekmannadop, är tiden närmast efter dopet. Jag förklarade ock vid förra
kyrkomötet att, om jag kunnat finna någon form för tillvaratagande
av den kyrkliga ordningen, så skulle jag önskat att kunna tillmötesgå
motionären. — Det är nöd på färde, yttrades det nyss, för de
frikyrkliga. Ja, men anser man verkligen, att nöd är på färde för dem,
då är att erinra, att kyrkan öppnat en dörr för dem att komma ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
