Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 5. Om ändring av § 2 i förordningen om allmänt kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon anmärkning att göra mot den lekman, som valts såsom
biskopens ställföreträdare. Det behöver ej alls ligga något personligt däri.
Nu sades det, att vid 272 val hade endast 4 präster valts såsom
lekmannaombud. Därför var ändringen utan betydelse. Ja, men vid
alla de 9 val av kyrkomötesmedlemmar, som hittills ägt rum, har
det hänt blott en enda gång, att en lekman blivit vald såsom
prästerligt ombud. Skulle nu det, att det varit blott 4 sådana där
lekmanna-ombudsval, göra den föreslagna ändringen överflödig, så hade väl
det förhållandet, att det var blott en enda gång, som en lekman
blivit vald till prästerligt ombud, bort anföras såsom skäl mot den
ändring, som 1903 föreslogs. Men den ändringen antogs enhälligt
av Kyrkomötet.
Vad nu vidare beträffar herr Säves anförande, så har han gjort
sig skyldig till en missläsning av den gällande förordningen. Det
står icke, att den, som väljes i biskops ställe, skall vara prästman
med fullmakt på ordinarie tjänst, utan det står »Svenska kyrkans
ombud skola vara samtliga biskopar i stiften, eller, där någon av
dem har förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet i hans
ställe väljer.» Här kan således väljas vilken präst som helst inom
stiftet. Det är blott de direkt valda prästerliga ombuden, som skola
vara präster med fullmakt på ordinarie tjänst; och det förvånar
mig verkligen, att herr Säve gjort sig skyldig till sådan missläsning.»
Professor S. J. Boéthius från Uppsala yttrade bl. a.:
»––-Vad som gör mig betänksam mot den föreslagna ändringen,
är den uppfattning, jag har om prästämbetet. Prästvigningen är
hos oss icke något sakrament, som gör prästen till något helt annat
än lekmannen. Enligt min uppfattning äro prästen och lekmannen
båda två helt enkelt församlingsmedlemmar.» — Yrkade återremiss
till utskottet.
Kyrkoherde Gunnar Ekström från Falun yttrade bl. a.:
»—• ■— År 1868 satt lektor Waldenström i Kyrkomötet. Han var
prästvigd, men vald av lekmän. Då hade herr Waldenström intet att
anmärka mot detta förhållande, men nu, sedan han tagit avsked
från prästämbetet, skall sådant ej längre få förekomma. Beträffande
professor Rudin gäller det sålunda: antingen skall han ej kunna
återväljas eller ock skall han göra liksom lektor Waldenström, d. v. s.
taga avsked från prästämbetet.»
F. d. lektor T. A. Säve fick ordet för en replik gent emot
lektor Waldenströms yttrande. Han sade bl. a.;
»––-Jag sade ej något om de kvalifikationer, som domkapitels-
ledamöterna hava att utse i händelse biskopen har förfall, utan jag
yttrade mig blott om de kvalifikationer, som de präster måste äga,
vilka stiftens prästerskap hava att utse till ledamöter i Kyrkomötet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
