Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 6. Angående tjänsteårsberäkning och pensionsrätt för svenska skollärare, som utsändas till hedniska länder för att undervisa svenska där anställda missionärers barn - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det beslut, varpå denna skrivelse grundade sig, var enhälligt.
Man hade därför all anledning antaga, att Kungl. Maj :t skulle
efterkomma Kyrkomötets önskan. Så har dock ej skett. Emellertid synes
saken mig så både rättvis och behj ärtans värd, att jag icke tvekar,
att hos Kyrkomötet väcka samma motion igen.
Alltså beder jag att få föreslå,
att Kyrkomötet må i underdånig skrivelse anhålla, det ville
Kungl. Maj :t förelägga nästa riksdag proposition därom, att
folkskollärare eller folkskollärarinna, som av svenska kyrkans
mission eller enskilt missionssällskap utsändes till hedniska
länder för att undervisa missionärers barn, må, under
förutsättning att vederbörande missionsstyrelse betalar dem den i lag
för lärare vid svensk folkskola stadgade lönen samt erlägger
föreskriven avgift till folkskollärarnas pensionskassa, kunna,
efter underdånig ansökan och Kungl. Maj :ts prövning i varje
särskilt fall, förklaras berättigad att räkna tjänsteår och äga
pensionsrätt i likhet med vad som gäller för svensk folkskolas
lärare eller lärarinnor.»
Andra tillfälliga utskottet tillstyrkte och kyrkomötet
beslöt enhälligt utan diskussion även nu att bifalla motionen,
och ny skrivelse avläts till Kungl. Maj :t i ärendet.
7. Om kyrkans skiljande från staten.
Det tredje stora ärende, som lektor Waldenström förde på
tal som kyrkomötesledamot, var frågan om utredning för
kyrkans skiljande från staten. Hans motion därom
framlades första gången vid 1908 års kyrkomöte och väckte då
mycket stort uppseende. Motionen hade följande lydelse:
»Det är ett ganska ofta upprepat ord, att religionen är ’en
privatsak’, med vilken staten icke äger att befatta sig. Det är dock icke
annat än ett slagord. Staten äger en obestridlig icke allenast rätt
utan ock plikt att begagna sig av alla medel, som kunna befordra
folkets lyftning och sunda utveckling, vilket med andra ord är
detsamma som statens eget väl. Och att religionen bland alla dessa
medel är det kraftigaste, det kan endast den förneka, som icke känner
historien. Ett folk, inom vilket en levande gudsfruktan råder — låt
vara under mycket ofullkomliga former — skapar alltid en stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
