Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos statsmakterna att göra kyrkan till sin absoluta tjänarinna och
med den kristendomsfientliga riktning, som förnämligast genom den
framstormande socialismen, men även inom den sig falskeligen
kallande liberalismen gör sig gällande, för ögonen, måste det hos
varje rättsinnig kristen bliva ett allt angelägnare önskemål, att bandet
löses. För övrigt har jag aldrig varit någon beundrare av vår svenska
statskyrka. Organiserad såsom ett statsdepartement under
statsmakten, har faran för hennes frihet alltid varit för handen; nu synes
stunden vara inne att taga steget ut till skilsmässa. Stora, även
praktiska svårigheter skola utan tvivel ställa sig i vägen, mycket principiellt
motstånd skall väl sannolikt möta, även sedan icke längre den
inkarnerade statskyrkligheten i en ärkebiskop Sundbergs person står i
spetsen. Men situationen torde dock kanske mogna snart nog för
en ny ordning i sagda hänseende. Det synes sålunda vara skäl att
börja med en utredning, under vilka villkor en skilsmässa, särskilt
från statens sida, skulle kunna och böra tänkas. Ännu ett tack, herr
doktor, därför att Ni fört saken på tal. Jag tänker, det är en fråga,
som icke kan falla.’
Herrarna själva allesammans, Kyrkolagsutskottets ledamöter icke
undantagna, känna nog, att det går i den riktningen. Det är ej värt
att sätta sig emot det, utan det enda, som kan göras, är att i tid
taga saken under omprövning; och ingen skulle haft större heder
därav än Kyrkomötet självt.
Det är en stor skara präster, som sucka under det statskyrkliga
oket. Det veta herrarna själva, och dessa präster framhålla gång
efter annan sin samvetsnöd, såsom de säga. De petitionera och väcka
motioner för att slippa handla i strid mot vad de säga vara Guds
ord. Men man har ej hört, att de haft nog mod att följa det
apostoliska budet: Du skall mera lyda Gud än människor, och därför stå
de på samma punkt, där de hittills ha stått.
Hur tro herrarna, att det skulle ha gått, om de troende, som ville
komma tillsammans för gemensam uppbyggelse, hade böjt sig för
den världsliga maktens förbud mot konventiklar. Nu gjorde de det
ej. De hade mod att göra, vad de sågo vara rätt, och de ville hellre
lyda Gud än människor. De blevo då dömda till böter och kastades
i fängelse. Ja, för 45 år sedan hände det, att en bonde i Dalarne
— och han var icke den ende — hade en söndags förmiddag för
sitt husfolk och sina grannar läst predikan i Luthers postilla,
trosartiklarna och Fader vår. Han blev stämd för ’olovlig sammankomst’
och dömd till 100 riksdalers böter, och emedan sammankomsten skett
på en söndag, fick han böta fem kronor för sabbatsbrott. Det är ju
icke så förfärligt lång tid, sedan denna händelse inträffade. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
