Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kettelers grav’, svarade han. Kettelers historia kände jag till, och
jag tänkte: ’Vad betyda Bismarck och kejsar Wilhelm gentemot en
sådan grav, där troende gudfruktiga människor ligga på knä och
bedja?’ Utgången visade också, att det var fåfängt att resa sig mot
den rent kyrkliga makten.
I en av Tysklands mindre stater, jag vill minnas, att det var
Baden — jag läste det för flera år sedan i en svensk teologisk
tidskrift — uppgjordes de ekonomiska förhållandena mellan staten
och kyrkan på det sättet, att staten beslöt att giva ett anslag av
några hundra tusen mark åt den protestantiska kyrkan och lika stor
summa åt den katolska kyrkan, emedan ungefär halva befolkningen
var katolsk och halva protestantisk. Resten skulle resp. kyrkor få
sörja för genom självbeskattning. Men på samma gång var vid
nämnda anslag fäst ett villkor om statens rättighet att i vissa fall
inblanda sig i kyrkans angelägenheter. Den protestantiska kyrkan
bugade sig och tog emot pengarna. Den katolska kyrkan förklarade: ’Vi
sälja icke vår frihet för några hundra tusen mark’, och därmed punkt.
Herrarna känna kanske historien eller anekdoten om Napoleon
den store, då han hade påven i sin hand och höll honom fången.
Han föreslog en samverkan mellan dem bägge, därvid han meddelade
påven, vilken härlig framtid kyrkan skulle få därigenom att de komme
överens med varandra. Påven svarade helt lugnt: ’Comediante’. Då
vart Napoleon rasande och visade, vad han hade makt att göra, om
påven satte sig på sina höga hästar. Påven svarade helt lugnt:
’Tragediente’. Och därmed var den audiensen slut.
Jag säger om igen: Jag är ingen katolik, men det finnes vissa
drag i den katolska kyrkan, inför vilka den protestantiska kyrkan
kunde hava anledning att djupt blygas eller ännu bättre att fatta
mod och stå upp och göra sig lös från de band, som göra henne
till en trälinna åt staten.
Vi skola ej heller inbilla oss att detta statskyrkoväsende är
lutherskt. Herrarna, som känna den Augburgska bekännelsen, veta ju,
att den protesterar mot sammanblandning av det andliga och
världsliga regementet.
Jag skall icke tillägga något vidare. Vilja herrarna icke i tid taga
denna sak under omprövning, och det är icke något annat jag i min
motion begär, så skola herrarna få se, att när den dag kommer, att
Kyrkomötet verkligen vill blanda sig i saken, så är det ingen tid
mer. Kyrkomötets nådatid är ute då. Herrarna veta ju alla, att
kyrko-mötesinstitutionen vilar på en grundlagsparagraf, som utan
Kyrkomötets hörande kan upphävas genom båda kamrarnas och regeringens
beslut. Sedan blir det slut med Kyrkomötets rätt att sammanträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
