Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktande av den pågående och hastigt gående utvecklingen måtte
taga den allvarliga frågan, vars vikt vi alla inse, i moget övervägande,
medan det kan ske i lugn. Och jag har förutsatt, att det skall dröja
många år och fordras mycket arbete, innan man kan komma till ett
resultat. Men målet, säger jag, skall från början vara klart. Det är
tvåfaldigt, dels lösande av bandet mellan staten och kyrkan — det
är det negativa — dels att finna en lämplig form för statens intresse
i religionen — det är det positiva momentet, som många av herrarna
tyckas alldeles hava förbisett, emedan de talat om min motion såsom
fullständigt negativ.
Herr Ljungqvist sade också, att en utredning först måste ske. Ja,
det är just en utredning jag begär.
Han sade vidare, att statskyrkan under nuvarande förhållanden
är den bästa formen för kyrkan. Det kan ju hända. Jag har aldrig
berört den frågan, jag har endast velat visa, att utvecklingen går
i den riktningen, att statskyrkoformen är en snart urvuxen klädnad
för kyrkan och att man därför bör föranstalta en utredning, huru
man skall finna en ny dräkt, om jag så får säga.
Herr Johansson sade ett ord, som ju är ganska tänkvärt,
nämligen att kyrkan har större frihet i sitt samband med staten, än om
hon vare löst från detta samband. Ja, mina herrar, det är alldeles
riktigt, om man med kyrkan menar prästerna. Men om kyrkan i
egentlig mening kan det icke sägas; ty om kyrkan vore fri från
statsbandet, så skulle hon hava mycket större frihet och makt att
inom sig upprätthålla den kristna reformationens grundprinciper, den
heliga Skrifts auktoritet och rättfärdiggörelsen av tron, mycket större
makt att ingripa mot gudlöshet och sedeslöshet hos både lekmän
och präster. Nu har hon ingen makt alls i den vägen. Herrarna veta,
att om en prästman gör sig skyldig till ett sedeslöst leverne, så
dröjer det ofta flera år, innan han kan bli slutdömd. Om han blir
dömd av domkapitlet, så frikännes han ofta av hovrätten; dömes
han där, så blir han kanske frikänd av Kungl. Maj :t. Det är nog
därför sant, att mycket större frihet råder nu — icke för kyrkan
men för den enskilde prästmannen gentemot kyrkan. Bleve sambandet
med staten upphävt, så skulle kyrkan få mycket större makt mot
rationalismen, gudlösheten och otron, än den nu har. Den enskilde
prästmannen däremot skulle få mycket mindre frihet att leva såsom
somliga nu leva — låt vara att mångas leverne är mycket exemplariskt.
Herr Johansson sade vidare, att om det nuvarande bandet mellan
stat och kyrka upplöstes, så skulle den nationella kyrkan bliva en
sekt. Vad tro då herrarna, att den lutherska kyrkan är annat än en
sekt? Har hon någonsin varit annat än en sekt? En sekt är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
