Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvärtom har jag uttalat mig i rakt motsatt riktning och sagt, att
om än nytt vin fordrar nya läglar, så är därmed icke sagt, att icke
de gamla läglarna kunde vara bra på den tid, då de hyste det gamla
vinet. Sammalunda då jag yrkar upplösning av bandet mellan kyrkan
och staten, så säger jag icke alls, att ej det bandet förut under vissa
förhållanden kunnat vara bra.
Biskop von Schéele sade, att det är lika farligt att göra något för
tidigt som att göra det för sent. Ja, mina herrar, det där är ett tal,
som straffar sig självt gång efter annan. Allt emellanåt, då det i
Riksdagen varit fråga om reformer av än det ena, än det andra,
har första kammaren svarat: ’Ja, tiden är ännu icke mogen, tiden
är ännu icke inne, vi skola icke göra det för tidigt’. På det viset
har den skjutit undan saker och ting tid efter annan, tills det gått,
såsom herrarna veta, att det har gått nu. Och kyrkan har icke
härutinnan varit första kammaren olik. Redan på 1880-talet väckte jag
en motion om att man icke skulle påtvinga kyrklig vigsel på
kontrahenter, som föraktade kristendomen och den kristna tron, ej heller
vägra dem kyrklig vigsel, som satte sådant värde på den, att de
begärde den, fastän de ej voro konfirmerade. Vilka voro då de, som
i andra kammaren uppträdde mot denna motion? Det var prästerna,
i främsta rummet prästerna. Nå, undan för undan har det gått så,
att vi snart äro på den punkt, som jag framställde såsom ett önskemål
på 1880-talet. Ofch man må vara glad, att det kunnat gå så lugnt,
som det gått. Men hopar sig brännmaterial undan för undan, mina
herrar, kan det bliva en eldsvåda, som icke låter regera sig därmed,
att man petar med en viska i brasan.
Ja, tiden, heter det, är ännu icke inne. Det har så alltid hetat.
Jag skall anföra ett annat exempel. Herrarna veta vilken ofantlig
strid det har förts mot allehanda reformer, som varit föreslagna i
andra kammaren i nykterhetsfrågan. Så länge jag varit med i
Riksdagen, från år 1885, har icke en riksdag passerat, Ndå det ej varit
strid mot den allra minsta reform. Det har alltid hetat från högern:
Tiden är ej inne, det är för tidigt ännu. Och vad har följden blivit?
Jo, följden har blivit ett riktigt ursinne mot detta alltjämt upprepade
tillbakahållande; och när raseriet en gång är satt i rörelse, mina
herrar, så stannar det ej så snart. Man kan få en lätt vagn att stanna
fort nog, men en fullastad godsvagn låter icke hejda sig med det,
att man ställer sig i vägen och blåser emot.
Herr Ljungqvist sade: Innan man tänker på en upplösning av
bandet mellan staten och kyrkan, bör försök göras att omlägga
förhållandet mellan kyrkan och staten. Ja, det är ju det, som jag begärt.
Jag har begärt icke ett upphävande av statskyrkan, utan att man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
