Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var och en med en småpåve i spetsen, något i likhet med de
amerikanska kyrkosamfunden. Det kan nog verka välgörande på många
håll, det vill jag icke bestrida — det beror på personerna — men jag
vill fråga: Finnes det i dessa svaga perspektiv anledning för kyrkan
att taga initiativ till att nu bryta bandet mellan staten och kyrkan?
Jag tror det icke. Men jag tror, att om en sådan framställning
kommer från kyrkan, så kommer den andra parten, med sin kärlek
till denna kyrka, att säga ett bestämt nej.»
Generaldirektör P. S. Wieselgren från Stockholm yttrade
bl. a.:
»––-Jag tror för min del, att det kan vara av vikt, att även
från lekmannahåll allvarliga protester göras mot det lätta sätt, på
vilket man tager en sådan fråga som denna. — Under sådana
förhållanden och då vi icke kunna vara med om, att med något
Alexan-dersvärd hugga av förbindelsen mellan tid, som gått, och den tid,
som är och som kommer, hava vi all anledning taga denna fråga
allvarsamt.»
Kyrkoherde Gunnar Ekström från Falun hade ordet för
att protestera mot motionärens sätt att inblanda pastor
Beskows yttrande i denna diskussion.
Professor W. Rudin från Uppsala hade ordet och yttrade
bl. a.:
»––-Jag vill i detta sammanhang även erinra om, att det på
de senare åren blivit en verklig lyftning inom vår kyrka, att man
fått bevittna ett vaknande intresse på alla håll, t. ex. för ungdomen
och för det ena och det andra. Detta intresse är så påtagligt, att
jag tror, att man kan se den närmaste framtiden an med mycket
större förhoppningar om vår kyrkas arbete än motionären.»
Biskop J. A. Eklund från Karlstad yttrade bl. a. följande:
»––-Det finnes, såvitt jag vet, näppeligen någon plats, där man
är så fri, som då man står som präst i vår svenska evangeliska
kyrka. Jag har stått där i 15 år eller längre och kan intyga, att när
man står där, vet man, att man står i Guds levande församling.
Skulle det vara en döende församling, där man om söndagen samlas
i de många och ändock ganska fyllda kyrkorna, där ungdom, och
även den bildade ungdomen, i hundratal sjunga Guds lov i våra
gamla svenska psalmer? Nej, det är en konstruktion detta tal om
kyrkans dekadans.»
Biskop K. H. G. von Schéele från Visby yttrade bl. a.
»—■ — Först har det här av motionären blivit framställt som en
trossats, att Kyrkomötet icke skulle äga något veto mot angrepp
på dess egen existens; och huru ofta har man icke hört uttalanden
i denna riktning. Jag vill också gärna medgiva, att man icke kan
med bestämdhet uttala motsatsen. Emellertid tillåter jag mig fästa
uppmärksamheten vid att tvenne justitieministrar offentligen uttalat
sig för Kyrkomötets vetorätt även i detta avseende. — Man måste
känna sig buren av förtroende — något som jag klagat över att vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
