Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom henne, som han för närvarande har. Men att tänka den tanken
till slut, det ryggar människor tillbaka för, och att taga ett steg
i riktning av statskyrkobandets upplösning, det vågar man icke.
Vid fjolårets kyrkomöte tillät jag mig att väcka en motion i denna
fråga. Den avvisades av kyrkolagsutskottet utan någon motivering
och avslogs av Kyrkomötet. Men det hindrar mig icke att än en
gång framlägga densamma, och jag gör det icke, såsom många
nog kunna tro, i avsikt att skada utan tvärtom att gagna den
svenska kyrkan. Ty om det för varje framsynt öga är klart, att
kyrkan förr eller senare måste skiljas ifrån staten, så bör man i
tid, medan det kan ske i frid, vidtaga förberedande åtgärder i
syfte att lossa bandet. I sådant fall kan man rädda mycket, som
behöver bevaras, men som går förlorat, ifall man sparar till den
tid, då saken genomföres på i viss mening revolutionär väg. Enligt
min tanke, och den tanken delas nog av många andra, skulle det
hedra Kyrkomötet, om det, inseende sakens stora betydelse, toge
initiativet till dess realiserande. Det är ett ganska märkeligt tidens
tecken, att andra kammaren vid innevarande års riksdag fattade
beslut i den riktningen.
Alla former äro av tillfällig natur och måste därför växla efter
olika tidsförhållanden. Så är det med statsformen i det stora hela,
och så är det även med statskyrkoformen. Lika litet som det är
något attentat mot staten eller någon fara för staten, att man
yrkar på och genomför väsentliga förändringar i statsformen, lika
litet ligger något attentat eller någon fara för kyrkan däruti, att man
påyrkar och genomför väsentliga förändringar i den form, varuti
hon för närvarande har tagit gestalt i vårt land. Däremot kan det
ligga en stor fara för kyrkan likasom för staten däri, att man för
länge dröjer att vidtaga åtgärder för ändring av former, som icke
motsvara den folkliga utvecklingen.
Jag framhöll i min motion vid förra kyrkomötet, huru fullkomligt
vanmäktig statskyrkan är att upprätthålla de principer, varpå hon
skulle vara grundad. Hon berömmer sig av sina bekännelseskrifter
och deras kyrkligt förbindande betydelse, men under tiden vet hon,
att varenda hennes medlem, det må vara präst eller lekman, bryr sig
om bekännelseskrifterna jämt så mycket, som det behagar honom.
Själva Symbolum Apostolicum har förlorat sin helgd i vida kyrkliga
kretsar. Det gives präster, som öppet förkunna, att alla punkter
i den andra artikeln med undantag av punkten: korsfäst, död och
begraven, äro idel myter. Det finnes präster, för vilka Darwins teori
gäller mycket mer än den första trosartikeln. Den tid kan komma,
och den är åtminstone delvis allaredan, då teologie professorer vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
