Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig har det stått klart, att om man dröjer för länge med att
förbereda sig på den lugna utvecklingen, så blir följden, att det
brister sönder, och då kommer mycket att gå förlorat, som hade
varit förtjänt av att bevaras. Därför sade jag också under förra
kyrkomötet, att den dagen för visso skall komma, då man skall säga:
’Så dumt, att vi icke antogo motionen och gjorde oss beredda på
saken, medan tid var. Ty den stund kommer, då man måste säga:
Nu är ingen tid mer’.
Enligt vad jag erfarit vid enskilda diskussioner, hava somliga fattat
min motion så, som om meningen vore, att man nu skulle uppgöra
ett program för en avveckling den dag, då bristningen sker. Detta är
ett fullkomligt misstag. Med rätta sade någon: ’Det tjänar ingenting
till att skrinlägga ett sådant förslag, ty när bristningen inträffar,
när revolutionen kommer, så frågar ingen efter något program, utan
det kastas åt sidan liksom allting annat, som då går med.’ Om jag
hade tänkt mig något dylikt, skulle alltså en sådan invändning vara
berättigad. Men vad min motion åsyftar det är, att svenska kyrkan
skall på förhand bereda sig på vad som är oundvikligt samt i tid
vidtaga åtgärder för en lugn, småningom skeende avveckling efter ett
visst bestämt, målmedvetet program, på det att ingen våldsam
bristning eller söndersprängning må behöva förekomma. Jag skulle vara
tacksam, om herrarna ville lägga denna sak närmare på hjärtat och
se, vad den innebär.
Såsom herrarna veta, går det i andra länder i samma riktning;
bandet mellan stat och kyrka lossas så småningom, och vi må icke
tänka, att Sverige, därför att det ligger i ett avlägset hörn av Europa,
kan gå i annan riktning än den, vari den allmänna utvecklingen i
Europa går.
Vid ett kyrkligt möte, som hölls den 12 oktober d. å. i Köpenhamn,
uppträdde bland andra den även i Sverige bekante kyrkoherden och
prosten Ussing, om vilken man åtminstone må kunna säga, att han
icke är kyrkofientlig. Han betonade, ’att numera allt hopp vore ute
att med Riksdagens hjälp erhålla en kyrkoförfattning, som kunde
tillfredsställa de religiösas behov. Den enda utvägen vore nu att göra
sig fri från statens förmynderskap, vilket kunde ske antingen genom
ett allmänt utträdande ur statskyrkan eller genom kyrkans förändring
från statskyrka till frikyrka’. Många av kyrkans gamla vänner skulle
dock säkerligen dra sig för att genom ett utträde lämna densamma
vind för våg, och själv ansåg talaren, att statskyrkans fullständiga
upphävande vore det bästa sättet. Visserligen kan detta medföra
vissa faror, men den nuvarande faran är dock större. Om
statskyrkan upphåves av religiösa frihets- och rättfärdighetsgrunder, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
