Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt ganska hårt åt för konungamakten, även efter reformationens
införande, att få den makt över kyrkan, som den sedermera
tillskansat sig och allt sedan dess bibehållit.
Innan jag ingår på det sakliga innehållet i min motion, skall jag
först bedja att få påpeka, vad där står och vad där icke står. Sålunda
har jag icke alls föreslagit, att staten skulle bli religionslös. Tvärtom
har jag betecknat det såsom något farligt och orimligt. Staten har
både rättighet och plikt att begagna sig av alla de rättfärdiga medel,
som kunna tjäna dess ändamål. Att religionen är det viktigaste av
dessa medel, det är jag fullkomligt övertygad om, och jag har även
framhållit det i min motion. Det skulle därför, enligt min tanke, vara
högst sorgligt, om staten skulle bliva religionslös.
Man kan nu säga, att Förenta Staterna i Amerika äro en
religionslös stat, men det gäller endast i viss grad. Statens intresse för
religionen där giver sig kanske mera till känna, än vad det gör i
vårt fädernesland. Därom är emellertid nu icke tid att tala.
Jag har vidare alls icke förnekat, att icke statskyrkoformen har
haft sin betydelse. Tvärtom har jag i min motion både nu och förra
året framhållit motsatsen. När svenska riksdagen år 1865 utbytte
fyrståndsrepresentationen mot tvåkammarsystemet, så var därmed alls
icke sagt, att icke fyrståndsrepresentationen hade haft stor betydelse
och verkat mycket gott för Sverige. Men utvecklingen hade lett
därhän, att denna form icke längre passade för det svenska folkets
borgerliga representation. Sammalunda kan väl ingen neka, att det
tvåkammarsystem, som vi hittills haft, har ägt sin stora betydelse,
fastän nu, från och med nästa valperiod, en väsentlig omstöpning
av representationsskicket kommer att ske. På samma sätt förhåller
det sig även med statskyrkoformen. Den har haft sin stora betydelse
och kan ännu någon tid hava det. Men att dess tid håller på att
vara ute, det äro nog herrarna övertygade om lika väl som jag.
Jag har hört den ene efter den andre av herrarna säga det. Det kan
ju finnas sådana, som icke säga det, men jag undrar, om icke dessa
ändå inom sig i hjärtat känna, att statskyrkoformen sviktar och att
den tiden kommer, då den med brak ramlar, ifall den icke
dessförinnan sakta och varligt tages ned.
Jag har icke heller förordat, att statskyrkan skulle hux flux
avskaffas. Tvärtom har jag, såsom herrarna finna av min motion,
försökt att förebygga det. Jag har påpekat, att tidsutvecklingen går
i den riktningen, att stat och kyrka förr eller senare måste skiljas
åt, och jag har framhållit, att det kan ske på ett lugnt och fridsamt
sätt, om det på förhand förberedes, men att det också kan ske på
ett revolutionärt sätt, då alltsammans våldsamt brister sönder. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
