Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fick ett brev häromdagen från en frikyrkopredikant. Han
skriver däri: ’Broder J. U. Björk är min lots i fjällbygden och på
samma gång min medarbetare. Vi ha gjort åtskilliga resor, men det
dröjer ännu länge, innan vi gjort vårt första besök i de 150 byar,
som ligga kringströdda vid sjöar och floder inom vårt
verksamhetsområde, vilket omfattar 90 kv.-mil. Lappmissionären har alltså ett
vidsträckt verksamhetsfält. De dagliga resorna till fots eller på skidor
omfatta 1,2 eller högst 3 mil. Vännerna på varje trakt göra sitt bästa
för oss, och allt går bra.’ Jag undrar, huru många av statskyrkans
präster som göra detsamma efter.
Herr biskop Bergqvist läste emellertid upp en artikel av min vän,
predikanten Norberg i Göteborg, däri han recenserar professor
Kol-modins skrift om statskyrkan och dess betydelse, som han mycket
väl erkänner. Jag är tacksam mot biskop Bergqvist, att han framhöll,
att Norberg, trots sina däri uttalade åsikter om statskyrkan, som jag
ju också delar, är en avgjord anhängare till min motion, ’Huru man
må kunna förena det ena med det andra det förstår jag icke’, sade
biskop Bergqvist. Ja, det kan ju hända.
För övrigt vill jag åter betona, att jag aldrig sagt, att kyrkan
är en statsinstitution. Vad tjänar det till att pådikta mig något sådant?
Nej, vad jag sagt, det är att .j/af.jkyrkan är en statsinstitution. Ty
statskyrkan är en form, som staten pålagt kyrkan, och denna form
blir väl icke innehållslös, därför att den icke är kyrkan själv. Jag
tänker, att herr Wieselgren skall mycket väl kunna sentera, att
statskyrkan icke är annat än en form för kyrkan, en form, som under
vissa förutsättningar och under vissa tidsförhållanden kan hava stor
betydelse och som har haft stor betydelse men som, i likhet med
andra former för andliga idéer, måste med en stigande utveckling
undergå förändringar, ja, i visst fall till och med utbytas mot helt
och hållet andra former.
Nu sade en av de ärade talarria här — det var professor Stave
-=- att jag i min motion sagt, att statskyrkoformen icke har något
Guds löfte att åberopa sig på. Ja, och det kan ju icke bortdiskuteras.
Men han tilläde, att man icke heller kan åberopa sig på något bibliskt
stöd eller Guds löfte för frikyrkoformen. Jag hade väntat mera
förstånd av denne talare, ty den kyrka, som Frälsaren talade om,
då han sade, att dödsrikets portar icke skulle vara henne
övermäktiga, hon var väl i alla fall en frikyrka.
Professor Stave förundrade sig över, hur jag kunnat fatta en
sådan sympati och förälska mig så i den största och starkaste
frikyrkan, som någonsin funnits på jorden, nämligen den katolska. Jag
undrar icke på att han förundrar sig däröver, Men först och främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
