Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 10. Angående konfirmationsritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i djupet. Ofta har jag varit på resor, i faror på floder, i faror för
rövare, i faror för landsmän, i faror för hedningar, i faror i stad,
i faror i ödemark, i faror på hav, i faror bland falska bröder, i möda
och besvär, ofta i vakor, i hunger och törst, ofta i fastor, i köld
och nakenhet’. Detta är en apostels tal, och det skulle vara en Kristi
efterföljares tal även såsom pastor i svenska kyrkan. Begären icke
att slippa göra det, som I veten vara orätt, utan begären av Gud
mod och kraft att låta bli att göra det.
Här uttalades för några dagar sedan från ett håll en beundran
över dem, som bildade den skotska frikyrkan, doktor Chalmers och
hans vänner. Vad var det då fråga om? Voro dessa präster förbjudna
att predika Kristi evangelium? Voro de förbjudna att förvalta
sakramenten? Nej, nå vad gällde det då? Det gällde kyrkoförfattningen,
som enligt biskop Billings tal för några dagar sedan icke hör till det
vitala. De reste sig den ene efter den andre. Professor Torén skrev
en gång en artikel om den skotska frikyrkans bildande, och ehuru
artikeln är avfattad i prosaform, så är den i alla fall ett väldigt
skaldestycke: det hände nämligen, att hans prosaframställningar
stundom blevo storartade skaldestycken. E longinquo reverentia
major, säger ordspråket. På stort avstånd beundrar man den
behjär-tade handlingen, men gäller det mig själv och mitt eget skinn, då
står jag där. Därför sade också någon i går, jag tror att det var
biskop Danell, att vi icke hava kraft att i handling, i martyrium,
värna om vår Kristna tro.
I Tyskland har man nyss firat ioo-årsminnet av den bekante
mis-sionsstiftaren Ludwig Harms födelsedag. Denne gjorde på sin tid
en insats i Tysklands religiösa liv, en insats starkare än hundratals
andra präster. Men hur gjorde han? Jag såg en uppgift, att han
varit anklagad 63 gånger inför vederbörande domkapitel. Jag kommer
ihåg en särskild händelse. En kunglig person hade dött. Det kom ut
en kungörelse, som skulle uppläsas i alla kyrkor om den kungliga
personens ’högst saliga’ hädanfärd. Harms skulle också läsa den,
men nej. Han höll en predikan om den levande kristna tron, och
sedan meddelade han, att den kungliga personen var död, samt
yttrade: ’0m han har dött i tron, så är han salig liksom alla andra,
som dött i tron på Kristus. Har han dött i otro, så är han osalig,
liksom alla andra tyskar, som dött i otro’. Han blev naturligtvis
suspenderad.
Men var finnes detta kurage, mina herrar? Var finnes denna
karaktär, som har mod att göra, vad han ser vara rätt? Om tio
präster i varje stift — en del av dem, som klaga över sin samvetsnöd
— sade ifrån: ’Jag gör det icke mera’, så skulle herrarna se, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
