Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, säger man, det skulle då bli ständiga undersökningar och
ren-lärighetsprocessser. Jag tror icke alls, att det behövdes. Jag tänker
mig, att jag hade en son, som ginge i skolan, och han komme hem
och berättade: ’Lektorn säger, att Kristi uppståndelse var en
synvilla av apostlarna’ o. s. v. Jag går till läraren och frågar: ’Är detta
sant?’ Han medger det. Jag går så till rektorn och säger: ’Så och
så är förhållandet, jag förbehåller mig att få befria min son från
att deltaga i religionsundervisningen.’ Tro herrarna, att rektorn då
skulle säga: ’Det måste först genom en religionsprocess konstateras,
att detta är i strid mot den apostoliska trosbekännelsen’. Nej, han
skulle strax inse, att det vore undanrivande av grundstenen för hela
den kristna tron.
Hela tiden jag suttit och hört herrarna tala här, har jag önskat,
att jag vore ung och hade en son, som ginge i skola för en sådan
lärare, så att jag finge tillfälle att helt enkelt taga honom trots
lagen ur den lärarens händer. Det skulle bli intressant att vara med,
då rektorn eller rättare sagt svenska kyrkan skickade polisen för att
hämta min son och kasta honom i gapet på en lärare, som arbetade
på att hos honom undergräva kristen tro och motarbeta det kristna
inflytande han hade från hemmet. Men nu är jag tyvärr gammal.
Herr Johansson talade om att det råder så olika åsikter om
åtskilliga läror och en ’lektor i Gävle’ — sade han — varför sade
han icke rent ut lektor Waldenström? — hade en avvikande åsikt
i försoningsläran. Ja, det hade den lektorn, och följden av den
strid, som därav uppstod, är nu, att nästan alla hava den åsikten.
Men det skall jag här icke tala om.
Jag har aldrig velat förhindra olika åsikter om kristliga trosläror
att försöka göra sig gällande. Jag har själv haft två döttrar, som
gått i konfirmationsskola hos en troende prästman här i Stockholm.
Han var min mest avgjorde motståndare i försoningsläran och
han var den förste präst, som stängde sin kyrka för mig. Men jag
visste, att han ville vinna barnens hjärtan för Kristus och sökte
ingiva dem förtroende till den heliga Skrift. Därför tyckte jag:
’å la bonne heure!’ Att vi äro av olika åsikter i den där läran, är
ju ledsamt, men aldrig kan det falla mig in att för den
skiljaktighetens skull taga barnen från hans undervisning.’
Men, invändes det, få kristna föräldrar en sådan rättighet, så
måste man giva samma rätt åt ateistiska och materialistiska föräldrar
o. s. v., när de vilja befria sina barn från en sann
kristendomsundervisning. Ja,, därom talade jag också i mitt första anförande.
Det vore fullt berättigat, för så vitt svenska staten öppet förklarade
sig vara en religionslös stat. Men så länge svenska staten vill vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
