Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 21. Angående ändring i lagen om äktenskaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet d. 8 juli 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför skulle icke svenske konungen kunna få rättighet att giva
denna befogenhet likaväl åt en annan person, som han prövar därtill
lämplig? Det är här icke fråga om ’vilken person som helst’, utan
en, som han prövar därtill läniplig. Finner han då en missionär
lämplig, så må han giva honom den rättigheten.
När jag väckte mina fem motioner, så hade jag naturligtvis klart
för mig huru det skulle gå med de andra, men denna trodde jag
verkligen skulle vinna litet gehör i Kyrkomötet. Att jag ändå väckte
de andra, berodde därpå, att jag är övertygad om att de till slut skola
bli lag. Man bör lägga ned sädeskornet ju förr dess hellre; desto
förr gror det och bär frukt. Och sådana sädeskorn äro de andra
motionerna. Men denna trodde jag verkligen skulle vinna gehör nu.
Allra minst trodde jag, att den skulle avslås på den grund att emedan
England och några andra länder icke skulle acceptera densamma,
så borde den icke införas till förmån för svenskar i de länder, där
den kunde accepteras och där den skulle behövas. Man må verkligen
sluta att förundra sig över huru Kyrkomötets utskott kan resonnera.
Såsom jag anfört i motionen, hade vi en missionär bland
baski-rerna i Sibirien. Där var även en svensk gruvarbetare, en
värmlänning. Även andra svenskar funnos där, bland dem en svensk
kvinna, som denne värmlänning ville gifta sig med. Huru skulle
det gå till? Det fanns ingen möjlighet. Att resa hem till Sverige, det
kunde de icke. Hans arbete och ekonomi hindrade honom därifrån, och
någon konsulär ämbetsman, som kunde viga dem, fanns icke närmare
än i S :t Petersburg — om ens där — och dit kunde de icke komma.
Vad hände? Missionären vigde dem helt enkelt, och sedan levde de
som äkta makar. Deras barn döpte han också det ena efter det andra.
Så flyttade makarna hem till Sverige. Här betraktades de såsom
icke äkta makar, deras barn såsom oäkta, och de måste låta viga
om sig. Tro herrarna, att svenska kyrkan vinner på att motsätta
sig en ändring av sådana där missförhållanden? Då äro herrarna
i villfarelse, så att det förslår.
Det finnes för närvarande i Kaschgar i Östturkestan en engelsk
konsulär tjänsteman, som ville där ingå äktenskap med en svensk
kvinna, mjen att bliva lagligen vigd där, det är omöjligt. Han bad
en av våra missionärer, att denne skulle viga dem. Missionären skrev
till mig och frågade, huru han skulle bära sig åt. Mannen kan
nämligen icke förrän om två år få ledighet från sin anställning, så att
han får fara hem till Europa och bliva vigd. Jag skickade
missionärens brev till ärkebiskopen. Denne svarade, att det icke fanns någon
möjlighet för dem att bliva vigda. Vad skall man då göra? Jag skrev
till vår missionär och sade: ’Vig dem du utan tvekan och bry dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
