Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 21. Angående ändring i lagen om äktenskaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet d. 8 juli 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke om sådana där dumheter’. Nog kunna väl herrarna begripa,
att det där är något alldeles orimligt. Varför skulle icke Kungl. Maj :t
kunna få giva ett sådant uppdrag åt en annan person än en konsul,
om han funne någon därtill lämplig? Jag tänker, att han funne icke
’vem som helst’ lämplig därtill.
Nu säger utskottet, att det måste vara en man, som handlar under
ämbetsmannaansvar. Vad är då ämbetsmannaansvar ? Om det är en
prästman, som gör det och han begår en oegentlighet därvid, så är
han under ämbetsmannaansvar och får plikta. Och det må väl ingen
hava något emot, att i dylika fall böter bestämmas även för en annan
person, om han viger ihop sådana, som äro obehöriga.
Utskottet framställer också nödvändigheten av att hava garantier
för att icke sådana personer hopvigas, för vilka något
äktenskaps-hinder förefinnes; därvidlag måste man vara noggrann här hemma
och lika mycket där borta. Ja, naturligtvis. Det är därför aldrig
meningen annat, än att det skall vara klara papper i det fallet. I
Kongo t. ex., där måste det vara klara papper, innan vår missionär
får viga kontrahenterna. Men äro papperen klara, och det är ingen
svårighet att åstadkomma, så får han viga dem, och det är icke alls
fråga om att här skulle vara några andra mindre stränga regler.
Det nu rådande förhållandet är så mycket mera märkvärdigt, som
t. ex. ett svenskt äktenskap, ingånget i Amerika enligt där gällande
lag, är giltigt i Sverige, fastän man i Amerika varken frågar efter
lysning eller annat sådant. År 1889, när jag första gången reste till
Amerika, följde med samma ångbåt som jag en fröken från Sverige,
vilken skulle gifta sig med en svensk ingeniör i New York. Jag
hade Svenska Missionsförbundets i Amerika licence att förrätta
vigsel, och jag vigde dem samma dag vi kommo fram. Det var icke
alls fråga om några lysningar eller något dylikt. Vederbörande
myndighet tog emot min vigselattest och registrerade den. Men när
ingeniören om några år flyttade till Sverige, till Göteborg, så
antecknades han såsom den där levde i brottsligt förhållande med en fröken
G. samt hade med henne de och de oäkta barnen. Sedan kommo de
till Gävle och där infördes samma anteckning. Då gick saken på mitt
initiativ till Kungl. Maj :t, som helt enkelt hänvisade till, vad som i
gällande lag stadgas därom, att äktenskap mellan svenskar, ingånget
i främmande land och giltigt inför dess lag, också är giltigt i
Sverige. Där kom det alltså icke i fråga någon lysning eller
ämbetsmannaansvar eller några vidare garantier än de personliga garantier,
som man hade däri, att jag fått licence av Svenska Missionsförbundet,
vilket i likhet med andra kyrkosamfund ägde rättighet att förrätta
vigsel dels genom sina ordinerade präster, dels genom andra icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
