Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 22. Angående ritual för en kyrklig välsignelse i vissa fall efter äktenskaps avslutande inför borgerlig myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebygga, att icke denna form i folkmedvetandet får — och det
med rätta — en lägre valör än den egentliga kyrkliga vigseln?»
Biskop Billing fick åter ordet och replikerade lektor W.
med bl. a. följande ord:
»––-Nu riktade han en förebråelse mot Kyrkomötet, därför att
icke Kyrkomötet hade begärt, att kyrklig vigsel måtte meddelas åt
den kategori av personer, vars talan han här för. Det var 1909 års
kyrkomöte, som ingick till regeringen med en begäran om
utsträckning av rätten till kyrklig vigsel. Vid 1909 års kyrkomöte förelåg
en motion i detta ämne, men denna innehöll icke en begäran i det av
herr Waldenström angivna syftet och kunde således icke heller
föranleda till någon Kyrkomötets åtgärd i denna riktning, men såvitt
jag minnes, var herr Waldenström medlem av 1909 års kyrkomöte,
och han väckte då ej någon motion i den nu av honom berörda
saken. — Om det är någon, som bär skulden för att vid 1909 års
kyrkomöte en sådan fråga icke togs i betraktande, så lär det vara
ledamoten av Kyrkomötet, lektor Waldenström.»
Härtill replikerade lektor Waldenström följande:
»Jag måste återigen bemöta biskop Billing. Det där var icke riktigt.
Jag väckte icke någon motion och kommer aldrig att väcka någon
motion om utsträckning av rätten att få kyrklig vigsel, ty den reda
sig de frikyrkliga förutan. När motion förra året väcktes från
stats-kyrkligt håll om utsträckning av rätten till kyrklig vigsel för de
kontrahenter, som nu äro nämnda, så borde det ha varit någon av
Kyrkomötets statskyrkliga medlemmar, som tänkt: ’Vi skola icke
stanna vid det där, utan vi skola i vår egen kyrkas intresse giva
likadan rättighet även åt dem, som till följd därav, att de icke äro
konfirmerade, nu äro förhindrade att få kyrklig vigsel’. Mig angår det
då rakt icke. Såsom jag nämnde för herrarna, så förekommer ju
kyrklig vigsel ändå, fastän på frikyrkligt sätt. Och det skall icke
biskop Billing vänta, att jag skall väcka någon motion i saken eller
påtaga mig någon skuld för att icke Kyrkomötet beslutat något
sådant, som jag här påpekat. Om jag väckt motion därom, så vet
nog biskop Billing lika väl som jag, huru det hade gått.»
Efter härmed slutad överläggning beslöt Kyrkomötet utan
votering i enlighet med prästerliga avdelningens hemställan
att avslå motionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
