Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast vid själfva mottagningsfesten, betalade en låg inträdesafgift,
de, som önskade deltaga i den stora banketten, betalade en
mycket högre afgift, och de, som därjämte önskade närvara vid
en af Sveas medlemmar anordnad bal, betalade ytterligare en
extra afgift. Denna anordning vann allmänt bifall. Strax
biljetter till festen blefvo tillgängliga å “ Hemlandets” och “Svenska
Amerikanarens” kontor, rönte desamma en strykande åtgång.
Lutheraner, metodister, baptister, episkopaler och utom alla
församlingar stående landsmän trängdes med hvarandra för att
erhålla biljetter till de bästa platserna i festlokalen, och många, som
nyss förut klandrat “hela tillställningen”, anmälde sig vilja
deltaga i banketten.
Å den utsatta tiden kl. ^8 på kvällen for Christina Nilsson i
vagn, omgifven af fackelbärare till häst, från Sherman House till
den tyska teatern, som blifvit under dagens lopp invändigt
smyckad med vapensköldar, flaggor, blommor och grönt. Vid
tonerna af en svensk marsch steg sångardrottningen in på
scenen, där festkommitteens medlemmar och sångare voro samlade.
Från den väldiga folkskaran, som fyllde hvarje vrå i salongen
och på raderna, utbröt ett jubel, som aldrig ville taga en ända.
Då applåderna tystnat, uppstod hr C. J. Sundell och höll till
hedersgästen ett långt hälsningstal, å hvilket han nedlagt mycket
arbete och hvilket afslutades med Grafströms vackra poem
“Sången”. Huruvida sångerskan kunde fullt fatta innehållet i
de långa satsfogningarne och i de många mellansatserna, lämnar
jag därhän. Hon låtsade sig emellertid förstå detsamma. Sedan
“Näckens polska” därefter afsjungits, steg jag fram som en snäll
söndagsskolpilt och uppläste mitt på hvitt siden tryckta
“odödliga” festpoem, som efter uppläsningen öfverlämnades till
konst-närinnan, å hvilkens blonda lockar den förut omtalade
lagerkransen af guld (?) fästades af fru Acharius, allt under publikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
