Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
entusiastiska bifallsyttringar. På fröken Nilssons uppmaning
tackade en af de närvarande kommittemedlemmarne, hvilken
minns jag ej, de församlade landsmännen för den storartade
hyllningen, några svenska folkmelodier afsjöngos, och gamle kapten
Lange höll till sist ett förträffligt med stort bifall hälsadt tal på
engelska. I detsamma framhöll han, att tre svenska kvinnor,
Jenny Lind, Fredrika Bremer och Christina Nilsson, gjort det
svenska namnet kändt och äradt i hvarje vrå af den Nya världen,
och han försäkrade de närvarande anglo-amerikanerna, att den
svenska kvinnan vore såsom jungfru, maka och moder ett
pris-värdt mönster, som icke svärmade för några
kvinnorösträtts-ideer, men hos hvilken påträffades sann kvinnlighet, sådan
som den, hvilken hos den “oskuldsfulla sångardrottningen”
uppenbarade sig. Sedan en sång därefter afsjungits, var
programmets första del afslutad.
Banketten, som af de engelsk-amerikanska tidningarne
benämndes “lukullisk”, hölls därefter i en stor, smakfullt
dekorerad sal, som till trängsel fylldes af gåster. Rätterna och vinerna
voro af utsökt beskaffenhet, och konstnärinnan förstod att genom
sin otvungna glädtighet förläna det hela en “ljusstämning”, för
att använda en af våra nutidsskalders uttryck. Vid bordet
före-kommo många skåltal (s. k. toasts) på svenska och ett förträffligt
sådant på engelska af J. Medill, redaktören af “The Chicago
Tribune”. Talet för Sverige föll på min lott. Af detsamma
minns jag endast inledningen:
“Land med snö i din barm och i lockarne isiga pärlor,
hell dig, mitt fädernesland! Hell dig, mitt frejdade folk!
Nordens rike står fast. Dess fjäll tron böljorna fåfängt
pröfva sin styrka uppå, under det stormarne gny.
Land, du har rum för en graf, men ej för en tron åt tyranner;
våldet ej bryter omkull frihetens väldiga borg.
Ojämnt naturen fördelt åt Söder och Norr sina håfvor:
Södern fått slafvar och guld, Norden fått männer och järn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
