Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förrymd slaf. Verklighetsbild af Hjalmar Edgren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af några hus, som stuckits i brand af fientliga ströfpartier. Intet
skydd var därför att finna. Regnet fortfor, och de, som ej sändes
på förposttjänst, vakade och torkade sig så godt de förmådde
kring glöderna af de nedbrunna husen. Tidigt nästa morgon
bar det åter åstad, och mot middagstiden nåddes efter ytterligare
sju å åtta mils sträfvande öfver uppblötta vägar den punkt vi
skulle betäcka. De, som ej fingo nöjet att sändas ut på
vedett-kedja, sjönko, efter intagna förfriskningar, uttröttade i djup
slummer. Men knappast hade den begynt, förrän vi väcktes
af skottväxling och skyndade till vapen. Förposterna drefvos
in ; och fienden befanns anrycka i sådan styrka, att skyndsam
reträtt blef af nöden. Återigen öfver de usla vägarna med här
och hvar ett uppehåll att hejda de framskjutna fientliga
tiral-jörerna. Mot kvällen nådde vi förra nattens lägerplats. Att
stanna mer än för en kort rast dugde ej. Men så misslynta voro
nu de trötta och blåsfotade trupperna, att många högt muttrade,
det de ej ville gå ett steg längre, utan hellre stanna och slåss till
det sista. Kapotter och ränslar bortslängdes. Skor och stöflar
likaledes, då mången föredrog att marschera barfotad. Men då
“Framåt!” som här betydde bakåt, ljöd, ville ändå ingen blifva
efter. Vid hvarje liten rast sjönk man ner, där man var, på
vägkanten och föll i ögonblicklig sömn, tills åter “Forward !” ljöd.
Blef man efter, var man glad att orka nå sin trupp nästa lilla
rast. Jag sökte Georg för att få min kappa till underlag, innan
jag hvilade på den blöta vägen. Men ingen Georg fanns. Han,
den trogne, var och förblef borta. Var han fångad? Skjuten?
Vilsekommen? Ingen visste. Sent på natten nalkades vi
emellertid vårt permanenta läger och fingo förstärkning af utsända
trupper, som hört den allt emellanåt upprepade elden. Tält och
hvila smakade makalöst den natten, om ock tröttheten medgaf
endast en sorts feberaktig slummer. Tidigt nästa morgon väck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
