Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursäkta henne på allmänna grunder, icke som ett betungande
kors. Hon hade en käck, frimodig syn på lifvet, och hon
före-sväfvar min inre blick än i dag såsom hoppets och lifsglädjens
inkarnation.
Vi fingo godt om tid att samspråka. I litteraturen, så väl den
svenska som den engelska, var hon rätt väl hemma. Därifrån
kommo vi in på de vitala problemen. Ung som hon var — nyss
tjugo år fyllda — ådagalade hon en erfarenhet af lifvet och en
mognad i omdömet, som skulle förefallit pedantisk i frånvaron
af ett visst något, som gaf vid handen, att erfarenheten var
hämtad ej blott ur böckerna, utan till dels gripen direkte ur lifvet.
I religiöst hänseende var det förnämligast den “glada
kristendomen”, kärlekselementet, barmhärtigheten, som gjort intryck
på hennes själ. Dogmernas betydelse förmådde hon ej fatta.
Lärotvister beklagade hon såsom ett onödigt ondt.
Förgäfves sökte jag visa henne bristerna i hennes
uppfattning. Jag påpekade nödvändigheten af system i religionsläran
liksom i allt annat. Sanningen löpte alltid fara att förfalskas
och uppblandas, och kontroverser tjänade vanligen till att
bortrensa tillsatserna. De moderna angreppen mot dogmerna födde
vanligen otro och andlig villervalla. Det gåfves öfverhufvud
ingen praktisk kristendom, som icke är fotad på den teoretiska.
Man misstoge så lätt de många nya rörelserna för
“uppenbarelser”, nya, klarare insikter i sanningen. De nya ljusen visade sig
dock merendels snart vara andliga irrbloss, hvilka man följer
med risk att komma alldeles vilse. Hvilken vore väl den
förnämsta af de krafter, som arbeta på att grusa det gamla
mångbe-pröfvade och stadfästade, det hittills bästa vi ägt af sanningen,
om ej just den, som hvarken vill eller kan uppbygga något i
stället, — tankens anarki ?
Jag erinrar mig detta så mycket tydligare, som de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
