Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelserna just utgjorde en så sorglig bekräftelse på hur det
kan gå, när tanken ledes på villoväg af just dessa irrbloss.
Nåväl, under det dygn, som jag ännu hade nöjet af fröken
Lillians sällskap, tog jag ett så varaktigt intryck af hennes öppna,
behagliga väsen, att min känsla för henne strax öfvergick från
blott aktning till ett slags obestämd beundran — kanhända det
redan mognat till full tillgifvenhet, ehuru jag ej ännu vågade
bekänna det ens för mig själf.
I Houston skildes våra vägar. Hon reste ner till kusten, och
jag fortsatte kosan mot sydväst. Dessförinnan hade jag lofvat
att göra uppehåll och besöka henne på min återresa om ett par
veckor — “i fall tiden medgåfve det”, tilläde jag, för att icke
synas allt för angelägen, men inom mig kände jag, att jag därtill
måste taga mig tid.
Jag tillbragte några angenäma dagar bland gamla Mexikos
yppiga sydlandskap, ströfvade ensam omkring bland gamla
ruiner från ingen vet hvilken tid, framlockade ett och annat eko
af sånger från fjällhögan nord ur söderns rankprydda hällar,
konverserade än med de dåsiga halfblodsinfödingarne i byarna,
än med grönsiskorna i skogen, — jag redde mig nästan bäst med
de senare.
Men ett, tu, tre var jag åter inom våra egna gränser och
ångade med ett blandadt tåg, bestående af expressvagn och rökkupé,
ned från hufvudbanan mot kusten.
Då jag stiger af tåget vid det mikroskopiskt lilla samhälle,
som bildade bibanans ändpunkt — är icke Lillian mig till mötes
på perrongen!”
“Men ni väntade ju inte alls någon ?” erinrade jag.
“Nej, men här nere står lifvet så stilla, att man rent af längtar
efter det här tåget emellan som det gör sina turer, en på dygnet.”
Hon gjorde en rörelse mot den lilla flock nyfikna, som stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
