Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första spadtagen. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första spadtagen.
Skiss af Johan Person.
Hvad hade han här att göra? . . . Kunde han icke hafva
väntat i Chicago ännu en dag, eller åtminstone till dess
ännu en upplaga af dagtidningarna kommit ut! Hvem
visste? Det skulle kanske kunnat hända, att en god plats
ändå yppat sig till sist — i alla fall en, som varit bättre än
den nuvarande. Men — när han tänkte närmare på saken —
han hade ju i ett par månaders tid sprungit efter annonserna
i dagtidningarna och ändå ej lyckats få något annat än det
där "jobbet" på en half dag, hvarunder han förtjänade
trettiofem cent och fördärfvade sin näst bästa kostym, som i
Sverige kostat hundra kronor. Och hade han dröjt kvar
längre, skulle de återstående smulorna af reskassan ej hafva
räckt till för den sista resursen. . . .
Det var denna sista resurs, han — Gustaf Carlander — nu
tillgripit, där han stod bland ett tjogtal järnvägsarbetare —
’"rallbusar" kallades de i hemlandet — i en grustäkt och
skyfflade en stenblandad, eländig massa i en rad vagnar,
som stod på en smalspårig skenläggning.
Två och två skyfflade i hvar vagn. De täflade för
brinnande lifvet om att hinna först och få njuta af en eller ett
par minuters hvila, medan de, som voro senare, fyllde sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
