Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första spadtagen. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA SPADTAGEN.
13
vagnar, hvarefter tåget, draget af två obarmhärtigt piskade
mulåsnor, satte sig i rörelse och lämnade rum för ett annat,
som redan stod färdigt. På det sättet gick arbetet raskt
undan — och <cbasens" grofva skällande och svärjande var
alldeles onödigt. Men det fick ändock vara med. En irländare,
som stod helt nära Carlander, mumlade ständigt under
arbetet och lofvade vid alla helgon — och en hel hop
afgrunds-andar — att han aldrig mera skulle blanda sig i ett
skandinaviskt arbetslag. Carlander tyckte också, att de arbetande
buro sig åt som sannskyldiga idioter. Ehuru han arbetade
allt hvad han orkade — ja, mycket mer, än han orkade —
lyckades han icke få mera än en liten, ömklig hög i sin ända
af vagnen. Den, som skyfflade i den andra, var en af de
duktigaste bland dem alla. När han, som det tycktes utan
ringaste ansträngning, fyllt halfva vagnen på rinnande råga, stod
han och smålog själfförnöjdt åt sin stackars kamrat, som
svettades i brådska och ansträngning. Både han och hans arbete
reste sig höga och pösiga öfver Carlander och hans lilla,
jämmerliga hög.
Carlander satte med förtviflans styrka spaden i den hårda,
steniga marken. Ehuru han sällan fick den full, höll han
dock på att bryta af sig, hvar gång han skulle slunga ett
spadtag i vagnen.
"Du ska’ inte slänga så möcke breve", rådde kamraten
honom med ett grin.
Rådet var godt, ty Carlanders sida i vagnen skulle hafva
hållit åtminstone struket mått, om allt, som han gräfde upp,
hamnat där. Men han hade icke de rätta tagen. Äfven för
något så enkelt som att skyffla grus erfordras en viss vana.
Och det var första gången i sitt lif, som Carlander sysselsatte
sig med något sådant. Han hade aldrig trott, att det
någonsin skulle komma i fråga. Han hade ju fått en uppfostran,
som var garanterad att försäkra honom mot faran af
kroppsarbete. Men här i landet tycktes man icke det minsta bry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
