Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda vägar. Berättelse af Therese F. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA VÄGAR.
33
genheter", sade läkaren med en halft föraktlig axelryckning
och gick bort för att se till nyankomna patienter.
Sköterskan hade biträdt läkaren utan att se på den sårades
blodhölj da ansikte. Nu vände hon sina blickar dit, och i
ett nu kände hon sitt hjärtas slag stanna. Det svartnade
för hennes ögon, men med en våldsam ansträngning
öfvervann hon sin svaghet. Hon tryckte fingret mot såret på
pannan, medan hon med den andra handen med näsduken
torkade bort blodet. Den sårade låg med slutna ögon, och de
bleka läpparna voro hårdt sammanpressade i smärta.
"Birger!" mumlade hon, och hennes ansikte var lika blekt
som den sårades. Så glömde hon allt omkring sig, glömde
sjuksal och de sårades jämmer, glömde allt för den tanken,
att här låg den, som en gång var hennes trolofvade, den ende
man hon någonsin älskat och ännu älskade lika högt.
Hon hade ej återsett honom, sedan hon bröt deras
trolofning tre år tillbaka, tre år fulla af sorg och kval. Hon hade
rest till England och inträdt i sjuksköterskeverksamheten
där, och så hade hon rest med Röda Korsets afdelning till
Sydafrika vid krigets utbrott. Hon hade flytt undan sin
missräkning och sina hjärtekval, flytt så långt hon kunnat
för att slippa höra något om den älskades undergång. Ack,
hur hade hon ej ibland önskat, att hon kunnat öfverse med
Birgers fel, hon nästan hade velat vara en af dessa
societets-damer, hvilka lefva lika högt som männen, lefva för stunden,
glada och obekymrade om det kommande! Då hade intet
skilt henne från den älskade. Men sådana tankar
fördref-vos som de kommo. Var då hennes kärlek mera värd än
hennes tro på det upphöjda, på det goda? Nej, hon kände, att
hon skulle ej kunna utbyta sin inre tillfredsställelse att lefva
så rättrådigt hon kunde och söka tjäna sin Gud mot en kort
tid af jordisk lycka. Och hon tvingade sitt rebelliska hjärta
till lydnad.
Förunderliga vägar! Hon återfann sin älskade fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
