Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Lika barn leka bäst”. En bild ur det svensk-amerikanska lifvet. Af Otto Craelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
OTTO CRÆLIUS.
"Men han föreföll både snäll och hederlig", tyckte vi lite
hvar.
"Well, de’ kan ju finnas fler, som ä’ de’. För resten vill ja’
inte gå å skäms för den där bondtölpen, ska’ ja’ säja. Inte
kan han ’ta uf en flicka på en picnic eller ’sociable’!"
"Kanske framdeles."
"Låt honom då komma tebaks — framdeles."
"Åh", inföll mrs Hakenson och blinkade hemlighetsfullt,
"Annie har nog något bättre i kikarn."
"Nej, men mrs Hakenson", varnade Annie och försökte se
blygt förvånad ut.
"Ja, hva’ gör det, de’ blir ju i alla fall snart ekläreradt, om
man nu ska’ tala ren högsvenska", ansåg mrs Hakenson.
"Snälla lilla rara mrs Hakenson, hva’ ä’ det?" undrade vi
alla.
"Jo, Annie har en fästman, hvars namn börjar på Mae
eller O’ och som . . ."
"En riktig yankee ä’ de’ ", upplyste Annie.
"Begrips, begrips. Född på Irland", gissade vi.
Annie blef förargad och satte sig för sig själf i en vrå af
parlorn och gnolade:
"I want to be an ängel."
"Det blir du, Annie, mycke’ snart, om du fortfar att snöra
dig på det där grymma viset", trodde Fred Bloomgreen.
"Eller om du gifter dig med en irländare", spådde Pete.
Nu blef Annie allvarsamt ond och gick sin väg.
♦ ♦ *
Ett par månader därefter firade hon sitt bröllop med
"yan-keen", hvars namn började med Mac eller O’, och försvann
totalt ur våra sällskapskretsar.
Ett år eller något mer hade väl förgått efter bröllopet, då
jag en kväll mötte Pete Youngleaf på Clark street.
"Jag kan hälsa dig från Annie", sa’ Pete.
"De’ va’ roligt att höra."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
