Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sagor. Af Signe Ankarfelt - II. Herr Grindstolpe och fröken Grönsiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SIGNE ANKARFELT.
olycklig. Har du icke allt, hvad du kan begära, fullt upp af
föda och ett sådant säkert stöd i mig. Om du icke kan
sjunga glada toner, så förbjuder jag dig att sjunga helt och
hållet."
"Om du ändå ville lyssna och förstå mig", hviskade lilla
Grönsiskan till svar.
"Dumheter", snäste herr Grindstolpe, "jag har annat att
göra. Se så, jag vill, att du skall vara nöjd."
Nästa dag sjöng icke lilla Grönsiskan en ton, utan satt
tyst och hängde hufvudet. Men icke hade herr Grindstolpe
tid att märka detta.
"Kom öfver till oss och sjung dina visor," ropade en varm
sommarmorgon några unga, hvitstammiga björkar, hvilka
stodo icke långt därifrån. De hade förstått, hur olycklig lilla
Grönsiskan hade blifvit på senare tiden.
"Ja, det vill jag gärna", kvittrade Grönsiskan, "herr
Grindstolpe skall visst icke märka, om jag är hemma eller borta,
så upptagen är han. af sin grind och hennes gnisslande."
Men herr Halmstack, som i sin nuvarande lugna ställning
icke hade något annat att göra än att vakta sina grannars
görande och låtande, såg Grönsiskan flyga öfver till
björkarna på en stund.
En kväll, då herr Grindstolpe unnade sig en smula rast",
ropade herr Halmstack till vännen:
"Hvarför låter du din lilla Grönsiska flyga omkring i
skogen och sjunga sina klagosånger?"
"Hur skall jag väl kunna förhindra henne? Hon har ju
vingar!" knotade herr Grindstolpe.
"Klipp vingarna", rådde herr Halmstack.
Nästa dag voro också lilla Grönsiskans vingar klippta. Hon
hade bedt och tiggt att få behålla dem, men herr
Grindstolpe var orubblig, som vanligt.
Sedan den dagen sjöng hon ej ofta, utan satt så tyst med
sitt lilla hufvud lutadt mot bröstet. Men herr Grindstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
