Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stångebro slag. Ur diktcykeln med samma namn af Mauritz Stolpe - Slaget vid lilla Stångebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
MAURITZ STOLPE.
SLAGET VID LILLA STANGEBRO.
Så lätt är segern ej vid lilla bryggan vunnen.
Där rasar striden än med verkligt hjonmod.
På östra sidan bron är polska liàren funnen.
Bakom en gärdesgård han spar sitt eget blod,
men gjuter andras ut i strömmar fram på slätten.
För svenska härens män, som talrikt rycka an,
belagda längese’n med påfvelcyrkans bann,
kanoner och gevär betala efterrätten.
De falla man vid man som tallar uti norden,
när yxans jämna hugg skilt stammen och dess rot.
Med blod från tusen sår de färga fosterjorden,
som denna offergärd med vemod tar emot . . .
En väg står öppen än, en räddningsväg: reträtten.
Ulfsparre, hurtia, för till skogig höjd sin tropp.
Och Nilsson, Masenbock i raskt, i pilsnabbt lopp —
ett snilledrag det var — lia båda lämnat slätten.
Dit polska hären nu besinningslöst sig kastar
att hjältemodigt slåss för konung och för tro.
livar man i hvarje här medtagen är, men fastar
och tänker ej pä bröd och ej på middagsro.
Förstämd är hertig Carl. Han anar egen bane,
men ger kommandoord, ingifver andra mod,
undsättning lämnar jämt och fattar själf ett lod;
han laddar sitt gevär och rör vid uppspänd hane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
