Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Gibraltar. En skiss af Josua Lindahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GIBRALTAR.
145
fikonlund genom de fjorton apornas härjningar — "men",
tillade han — "jag köper utan knot hvad fikon jag behöfver,
i marknaden, och låter gärna aporna taga hvad de behaga i
min trädgård." Denna välvilja för aporna lärer delas af hela
befolkningen.
Jag var naturligtvis angelägen att få se dessa apor och
förfrågade mig om lämpligaste sättet att vinna mitt syfte. De
sades vara mycket folkskygga, och enda utsikten för mig att
få se en skymt af dem, vore att infinna mig på en viss punkt
nära bergskammen strax före soluppgången, då de möjligen
komme att visa sig på hemväg från ett nattligt ströftåg nedåt
trädgårdarna. Följande denna anvisning gaf jag mig åstad
i mörka natten på en bergvandring och hade snart lämnat
staden bakom mig, i det jag följde en slingrande stig, som
ledde upp till signalstationen, högt uppe på bergskammen.
Hvitlimmade stenar utmed stigen glistè i mörkret och hulpo
mig att styra rätt kosa. Omsider nådde jag en plats,
motsvarande den anvisning jag fått för val af observationspunkt.
Jag befann mig nu endast några steg från det skarpa krön,
hvarifrån klippans östra vägg stupar lodrätt ned i
Medelhafvet. Under sista delen af min vandring hade jag smugit
mig fram ljudlöst som en katt, och jag satte mig nu sakta
ned för att afbida dagens gryning och apornas uppträdande
på scenen. Snart ljusnade det så pass, att jag kunde urskilja
föremål på några stegs afstånd. Till min glada
öfverraskning fann jag mig sittande knappast tio steg från en gammal
apa, ungefär så stor som en medelstor hund. Hon satt där
med armbågarna stödda mot knäna och hufvudet nedsjunket
mellan händerna och sof så lugnt, som om hon aldrig i sitt
lif belastat sitt samvete med stölden af ett fikon. Jag vågade
knappast andas för att ej störa hennes sömn, hvilken räckte
ännu en god stund men slutligen afbröts af hofslagen från en
annalkande mulåsna, lastad med varor för signalstationen där
uppe. Apan slog upp ögonen, och enär jag befann mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
