Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE LITTERATÖRENS JULBRASA.
169
sina räddare, hade bes vikit honom. En dödstystnad härskade
i rummét, då gubben hastigt förnam ett sakta knaprande vid
sina fötter. Det kom sig af två små råttor, hvilka förnöjda
trakterade sig af fyndet, men hvilka, då Berg rörde på
hufvudet för att se ned på dem, förskräckta togo till flykten och
försvunno bakom bokhyllan.
Den gamle log förnöjd, hans smulor hade dock bringat
julfröjd åt någon, äfven om det blott var åt tvenne af de mest
förföljda af Guds skapade varelser.
Gubben Berg var ett gammalt original, en godhjärtad tok,
en sångare, som blott sjöng i dur. Så hade han t. ex. haft för
vana att alltid fira sin födelsedag med att göra en god
gärning eller åtminstone uträtta något godt åt andra. I år hade
han dock varit så utblottad och intet tillfälle hade erbjudit sig
att på detta sätt fira hans sjuttiofjärde födelsedag, och liksom
för att öka bitterheten af det närvarande, erinrade han sig
detta just nu.
I detta ögonblick nådde från gränden ljudet af
sönder-springande glas hans öra. Han andades åter på den
frostbeklädda glasrutan, ty ehuru han inte var så särdeles nyfiken,
kunde han dock ej afhålla sig från att se efter hvad som var
å färde. Det visade sig vara ett par pojkar, hvilka nere i
gränden roade sig med att slå sönder några tombuteljer och
hvilka, lättsinnigt nog, läto skärfvorna ligga kvar i den tunna
snön. Fönstret var ju fastfruset, annars skulle han ha öppnat
det och tillropat dem att låta bli. Men hvad skulle för resten
detta ha tjänat till? De voro ju Chicago-pojkar af rätta
sorten, och de skulle endast ha gjort narr af honom och
sprungit sin väg. Hvad var att göra ? Den gamle
djurvännen tänkte på "peddlarnes" hästar, hvilka litet emellanåt
kommo genom gränden med sina vagnar. Med sopkvasten i
handen gick gubben Berg ned bakvägen till gränden, där han
började sopa undan glasbitarna. En halfvuxen pojke, som
Prärieblomman 1902. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
