Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE LITTERATÖRENS JULBRASA.
171
En munter brasa flammade snart uti den lilla kaminen, och
gamle Berg drog gungstolen fram till densamma. Han hade
hittat några sockerbitar i skåpet, och med dem tillagade han
åt sig ett glas sockervatten. I ett höm af skänken fann han
två små äpplen, och nu hade han ju riktig jultraktering,
tyckte han. Brasan gjorde snart sitt inflytande gällande på den
gamle enslingen. Han kände sig riktigt upplifvad; en mängd
minnen började dyka upp ur det förflutna. Visst var han 73
år, men tack vare sin berghälsa, som ju alltid måste förblifva
sådan, så länge han hette Berg, och just därför att det gått
så baklänges för honom på de senaste åren, sade han i sina
gladare ögonblick, att han var 37 i stället för 73 år. Det var
redan rätt skumt i den ensliga kammaren, dagsljuset
fördunklades af de isiga rutorna, nästan all veden var förbrunnen, då
Berg för att uppfriska brasan började mata den med allt
gammalt papper, 60m han kunde få tag uti.
Under det han så satt och stirrade in i elden, rusade
ungdomsminnena förbi honom liksom ett hänförande panorama,
och minnet af hans första, hans enda kärlek, den vackra
Evan-gelina, hon som för sin kristna tro offrat lifvet bland Indiens
hedningar, utträngde snart alla andra. Deras vägar hade
skilts i det afgörande ögonblicket och aldrig återförenats.
Nu var hon för länge sedan död i hednalandet, men hennes
bild bar han ännu i sitt hjärta och på väggen uti sin skumma
kammare. Hon var för honom i dubbel bemärkelse en
helgonbild, inför hvilken han dagligen gjorde sin andakt. Han
vaggade sakta af och an i gungstolen liksom för att invagga
sig uti sitt lifs ljufvaste minne, men vaggningen kom honom
därjämte att tänka på den stormiga öfverfarten från
fäderneslandet, som han aldrig haft råd till att återse. Och här hade
han under de mest skiftande öden städse kämpat, oftast legat
under i kampen, men dock en och annan gång segrat och
tagit ett tuppfjät vidare på den törnbeströdda stigen. Mången
gång hade han varit nära att nå sitt mål, endast för att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
