Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ALBERT ALBERG.
nästa ögonblick ramla ned från sin ärelystnads höjd. Nu
och då hade han lyckats få sälja en liten berättelse, en litterär
dagslända, en filosofisk berättelse, en historia, som de stora
tidningarna artigt nog jämförde med en Hans Kristian
Andersens, en Washington Irvings alster, och därefter förflöto
långa tider, då allt hvad Berg diktade, såsom han själf tyckte
under inspirationens glöd, blef obarmhärtigt förkastadt af
förläggarne.
Han tänkte på alla manuskript, stora och små, på hvilka
han nedlagt årslånga arbeten, huru de nu lågo alla i en hög.
Hvartill skulle han kunna använda dem ? En London-firma,
Ed. Bell & Sons, hade nämligen hånat honom med att lofva
utgifva hans arbeten efter hans död; deras specialitet var att
förlägga aflidna författares efterlämnade skrifter, men
hvartill skulle det gagna honom ? Och knappast eftervärlden
heller, tänkte han i sina mulna stunder. Och manuskriptet, som
återkommit så hånfullt på själfva denna julaftons morgon,
om han skulle — och ett bittert löje lyste i och nästan förvred
den gamle författarens anlete — om han skulle göra sig en
munter julbrasa däraf — ja, hvarför inte? — och göra slut
på hela skräpet och sedan antingen vända sig med fräck panna
till fattigvården eller till det nyinvigda svenska hemmet för
ålderstigna ?
Nedsjunken i sin gungstol satt så gubben framför den
fladdrande eldbrasan, som med sitt sken genom kaminluckan
upplyste det torftiga rummet. Den långa, magra handen
sträcktes ut för att kunna nå ett tämligen digert manuskript,
som låg i hörnet af bokhyllan, och utan att resa sig grep
gubben detsamma med sin darrande hand. Det var ett långt
episkt poem ur Sveriges historia, skildrande Engelbrekts,
Sturarnes och Gustaf Vasas bragder för ett älskadt fosterland.
Det var skrifvet på orimmad vers och besjöng i glödande
stanser dessas härliga hjältedåd; men ingen ville köpa det.
De få svensk-amerikanske förläggare, som funnos, hade
svarat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
