Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE LITTERATÖRENS JULBRASA.
173
"Det där känna vi till alltihop; och tror ni, för resten, att
våra svensk-amerikaner vilja läsa historien på vers ?"
En engelsk öfversättning hade Berg, som kanske skref
engelska bättre än svenska, erbjudit åt Chicago-förläggare, som
emellertid hånfullt svarat:
"Ert arbetsfolk kunna vi använda, men edra kungar och
hjältar hafva vi intet bruk för; de intressera oss icke."
Och så hade manuskriptet förblifvit osåldt, tills det nu fick
en alldeles oväntad uppgift att fylla.
Hej, hur det hväste och knastrade, allt eftersom de
skrumpna händerna sönderrefvo bladen och med dem mättade den
giriga elden. Det lät som ett återljud från Engelbrekts
dagar, då denne höll sina glödande fosterländska tal, hvilka
väckte till lif en bondehär, som med eld och svärd rensade
landet från jutar. Och blodsdådet vid Göksholmen, då
nidingen Måns Bengtsson Natt och Dag svängde bödelsyxan
öfver den segerrike krymplingen och skänkte världshistorien en
ny martyr, stod där skrifvet i blodröd eldskrift i den
slocknande falaskan af gubben Bergs älsklingsarbete. En tår
glänste i den gamle författarens öga, han blickade upp till
sin älsklings porträtt, och se! Det var icke längre en Kristi
brud, som såg ned på honom med kärleksfullt vemod, det var
Kristina Gyllenstierna, som blickade ned med en hjältinnas
glöd i sina ögon och harmens glöd på sina kinder öfver den
skymf Kristiern den omilde lät hennes mans lik undergå och
hvilket allt Berg känslofullt besjungit i det manuskript,
hvilket, liksom fordom den ädle herr Stens jordiska kvarlefvor,
offrades åt lågorna.
Brasan höll på att slockna, men gamle Berg skyndade att
slita flera blad ur sin rimmade svenska historia för att friska
upp densamma med. Gubben nästan spratt till, då han
stoppade in en hög, ty han råkade då bränna sig. Det var Gustaf
Vasas vädjan till dalkarlarne, som nu offrades åt elden.
Kunde det väl förtryta den vältalige kung Gästa, att gamle Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
