Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Af A. Schön. Med 15 porträtt - Oscar W. Anderson - P. J. Swärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 fe
a. schön.
skapliga och litterära artiklar etc., och redaktören för Skaffaren,
B. Anderson, gaf mig stundom öfversättningar att göra, hvilka
dock ej alltid lyckades så väl. Hr H. Stockenström, som då skref
Hemlandets s. k. baksida i St. Paul, hade både vilja och förmåga
att påpeka bristerna. Så småningom lärde jag mig skrifva
någorlunda ren svenska, och skrlfklådan har hängt med mig allt
sedan. Fullt lössläppt blef den först 1887, då jag fick i uppdrag
att skrifva senare delen af "Lincolns lif", skildrande åren 1856—
1865 — ett arbete, som påbörjades af hr J. F. Nyström och
trycktes som följetång i Värt Nya Hem 1887. Har skrifvit många
småsaker i olika tidningar öfver olika signaturer, men ingenting
af bestående värde."
Anderson var till lynnet blid och tillmötesgående, samt
därjämte vänfast, hvadan han saknas mycket af dem, som stodo
honom nära.
P. ;. SWÄRD.
När teol. dr P. J. Swärd i juli 1899 lämnade Förenta staterna
för att inom moderkyrkan i Sverige söka lämplig anställning
och där tillbringa sina återstående dagar, följdes han af så
godt som hela den svensk-amerikanska kyrkans hjärtligaste
lyckönskningar till en fridfull lefnadsafton efter en väl använd
arbetsdag. Nog hade man helst velat behålla honom kvar på den plats
och inom den kyrka, där han så länge och med så stor framgång
och välsignelse verkat, men då han nu ansåg sig böra, af skyldig
omtanke för sin egen ålderdom och de sinas framtid, återvända till
Sverige, fanns det väl knappast någon, som missunnade honom
den i såväl ekonomiskt som andra hänseenden tryggade
ställning, man visste, att han på grund af sitt ämbete och
tjänstemeriter här ute inom kort skulle komma att erhålla. Också
dröjde det ej mer än tvenne år, innan man fick höra, att han,
ifrån att hafva innehaft en komministers mera blygsamma
ställning, blifvit af konungen utnämnd till kyrkoherde i det
minnesrika Mora i Dalarne efter den högt aktade och ansedde Denis
Borg. Man hade i Swärd lärt känna den redlige
svensk-amerikanen, den nitiske själasörjaren, den ovanligt rikt begåfvade
predikanten och talaren och framför allt den dugande,
verksamme samfundsmannen, och var därföre underrättelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
