Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Af A. Schön. Med 15 porträtt - Oscar W. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödsrunor.
269
tana-synoden anställd som ombud vid den förras immigranthem
l St. Paul för att gå invandrare tillhanda med råd och hjälp.
Året 1887 tillbragte han för sin hälsas vårdande i östern, och
1889 flyttade han åter österut, sedan sjuklighet tvingat honom att
lämna kasten för alltid. Ett par ärs vistelse och arbete på landet
återskänkte honom hälsan, och 1892 flyttade han till Jamestown,
där han blef affärsföreståndare för tidningen Vårt Land. I
september samma år blef han redaktör för tidningen men blef till
följd af öfveransträngning åter sjuk och afsade sig i juli 1894
sin befattning. Sedermera lämnade han dock i mån af krafter
ganska väsentliga bidrag till tidningens läseatoff, bl. a.
ypperliga skildringar från en resa i Sverige, den han 1898—1899
företog i hopp att därigenom finna lindring för sin allt mera
tilltagande bröståkomma, mot hvilken han förut i Floridas milda
klimat förgäfves sökt bot. På hösten 1899 återkom han efter
mer än ett års vistelse i Sverige till Jamestown. Efter
återkomsten dit aftynade han hastigt, och den 8 januari 1900
släcktes den flämtande lifslågan.
Sin hustru, med hvilken han varit förenad sedan i oktober
1888, förlorade han redan i juni 1894 genom döden, och ett par
månader därefter följdes hon af det yngsta af makarnes två barn.
Om vi ej missminna oss, dog deras äldsta barn, sonen Harry
William, kort efter faderns frånfälle.
Ehuru, som sagdt, en mycket dugande tidningsman — Vårt
Lands nuvarande, akademiskt bildade redaktör hr A. J. Lannes
skref i sin minnesruna öfver Anderson, att aldrig har nämnda
tidning varit bättre redigerad än under dennes krafts dagar —
var A. mycket anspråkslös och ville ej tillmäta sitt journalistiska
och litterära arbete någon vidare betydelse. I den själfbiografi
hvilken han på begäran tillsände hr Ernst Skarstedt, författaren
till det förtjänstfulla arbetet "Våra pennfäktare", framlyser
denna anspråkslöshet klarast. I biografien heter det sålunda
bl. a.:
"Jag har gått i skola ej fullt sex månader i hela mitt lif, och
det var innan jag fyllde 14 år. Men sättareyrket är ingalunda en
dålig skola, och för öfrigt har jag läst — läst — läst och plockat
upp en ytlig kunskap i snart sagdt alla ämnen. ■ Några få
timmars undervisning i engelskan erhöll jag kort efter ankomsten
hit till landet, men lärde detta språk genom själfstudium, såsom
väl de flesta svenskar få göra. År 1885 började jag till Svenska
Folkets Tidning insända öfversättningar af humoresker, veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
