Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragment från en Romresa. Ur minnet och fantasien. Af Anna Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
ANNA OLSSON.
inte vanligt, åtminstone inte i verkligheten, att människor
från olika århundraden samlas och bo på en plats. Och likväl
var så förhållandet i mitt Rom. Där funnos ruiner och
mar-morpalatser om hvarandra, och i de senares pelarsalar syntes
romare och romarinnor af den äkta gamla stammen.
Konstverk fanns det också i den där staden, och italienare — både
forntids- och nutidsitalienare. Jag hade nog inte följt med
min tid, jag.
I det verkliga Rom fanns både palatser och ruiner, men
alltför få af de senare, tyckte jag, som hade väntat att få se
minst halfva staden i ruiner. Och de där stora, moderna
butikerna samt de lefvande modejournalerna från Paris och
andra platser, de störde mig alltid i mina forntidsdrömmar.
"Jaså, du tycker inte, att Rom är nog ruineradt",
reflekterade min kamrat, när jag omtalade mina missräkningar för
honom. "Se bara på hvad påfven och hans präster ha
uträttat, så ändrar du snart åsikt."
"Men du måste medge, att det är förargligt att finna
allting här så moderniseradt, när man som jag gått och beredt
sis: på att få se något riktigt urgammalt."
"Du hade väl helst velat bo i en ruin, medan vi äro här",
sade han skrattande. "Men var du glad", fortfor han, "att
få bo i ett ordentligt hotell och att få äta ordentlig mat, lagad
af ordentliga tyskar. Ser du, man behöfver nog litet af dessa
moderna bekvämligheter, om man skall orka springa omkring
dagen lång, som vi ha gjort, sedan vi kommo hit."
Jag höll med honom. Och båda höllo vi med Nicander,
när han sjunger om "Det gamla och det nya Rom":
"Du ägde förr ett namn, som skröt af ära;
Roma aeterna hette du en gång;
men ack! din evighet var icke lång:
du föll ett offer för din egen lära.
Du lagrar har, ej hjältar, som dem skära:
din mur är grus, ditt väldes rymd .är trång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
