Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragment från en Romresa. Ur minnet och fantasien. Af Anna Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ANNA OLSSON.
den första hade Dante fått plats. Gå vi så ännu en trappa
upp, finna vi Boecaccio. I nästa våning se vi Tassos
lager-krönta hufvud, och i vår våning håller Ariosto vakt.
Milstolpar började jag snart kalla dem — de där gubbarne,
En sådan där lång trappa kan bli en mil, när man måste
vandra uppför den, sedan man en hel dag gått och sett på
Romas märkvärdigheter.
Hvad jag blef trött på de där milstolparna! Ibland, när
jag var riktigt uttröttad, ville de inte låta mig vara i fred,
utan förföljde mig, precis som en mängd årtal bruka göra
före en examen i historien. — Dante — Boecaccio — Tasso —
Ariosto, om och om igen, fastän jag längese’n hade dem på
mina fem fingrar. Dante — Boecaccio — Tasso — Ario^to,
så där kunde jag få plugga, ända tills jag somnade.
Men hvad sågo vi då egentligen för märkvärdigt i Rom?
Ja, det var en fråga, det. Svaret därpå skulle nog kunna
fylla en hel volym, och det fastän vi endast sågo en ringa del
af alla de konstskatter, som samlats i de sju kullarnas stad.
Yi sågo ruiner, parker, palatser, kyrkor, eleganta
nutidsbutiker, präster, nunnor, munkar, tiggare, officerare, artister,
utlänningar af alla slag, påfvar (alla utom Leo XIII) och
kejsare, — de förra i olja och de senare i marmor naturligtvis.
Och så sågo vi kungen (Humbert) och drottningen. Hon
var vacker och ståtlig; han — jag begriper inte, hur de kunde
måla ut honom så där barsk på alla porträtter, man ser af
honom. Han såg inte alls farlig ut, tyckte vi, och inte hade
han heller sådana där förskräckliga mustascher, som hans
porträtter visa.
Men först och sist sågo vi några af de där odödliga
konstverken, som man aldrig kan glömma, när man en gång sett
dem riktigt. Några, sade jag; vi hade kommit öfverens om
att inte försöka se alla kyrkor och konstgallerier i Rom.
Därtill behöfdes minst ett år. Några få taflor, några få skulp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
