Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Prinsessan Ingeborgs vals”. En bild ur det svensk-amerikanska lifvet i Chicago. Af Otto Craelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"PRINSESSAN INGEBORGS VALS". 155
kallar sig professor, så må väl Gus få begagna sig af samma
titel, eftersom han är en sångare, som "kostat $2 lesson på
sin röst å ta’t två lessons i veckan i ett halft år", enligt hans
egen trovärdiga försäkran. I en stad i östern, där han
uppträdde på en konsert för ett par år tillbaka, gaf den svenska
tidningen på platsen honom hederstiteln "Svensk-Amerikas
Arvid Ödmann". Att Gus sjunger baryton, gör ju mindre
till saken. Jämförelser halta alltid på någon fot.
Jag har alltid räknat det såsom en heder att få kalla Gus
min vän och få umgås i hans familj. I herrskapet Anders
eleganta våning behöfver man aldrig känna sig besvärad af
tröttande etikettshänsyn eller vara i förlägenhet om ämnen
för konversation, ty värden föregår städse med godt exempel
genom att tala om sig själf och sina lysande triumfer. De
skalder, skådespelare, sångare och målare, som i regel utgöra
de förnämsta gästerna, följa Gus’ exempel, d. v. s. de tala inte
om värden utan hvar och en om sig själf, och vi öfriga
närvarande höra aktningsfullt på samt känna oss märkvärdigt
uppbyggda af de vackra loforden.
En afton för någon tid sedan, när jag som vanligt kom på
besök i Gus’ hus, var han dock anmärkningsvärdt tankspridd
och fåordig, och hans hustru föreföll upprörd, som om någon
olycka hade inträffat.
När han efter en kort stund begaf sig till saloonen för att
hämta förfriskningar, gjorde jag den anmärkningen:
"Gus tycks inte vara riktigt frisk i kväll."
"Ja, inte sant, det har ni också observerat", inföll mrs
Ander med ovanlig liflighet. "Oj oj oj, ja’ tror, att han
blir crazy."
"Crazv? Hva’ ger er anledning till en så sorglig
förmodan?"
"Ack jo, såg ni inte, hur underlig han ser ut i ögonen?
Och så hans tankspriddhet och . . . och . . . det där om
nätterna . . ."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
