Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från fosterland till fosterlandskärlek. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från fosterland till fosterlandskärlek. 183
Häri tyckte sig Borgman se orsaken till det
svensk-fosterländska hos Hammar, som slagit honom, den nykomne, äkta
svensken, med häpnad.
I början trifdes han i denna atmosfär. Men det dröjde
emellertid icke länge, förrän han började finna svenskheten
smaka väl mycket af kälkborgerlighet och det fosterländska
lika frasaktigt, som det han varit van vid i hemlandet. Han
undrade, hvarför Hammar och hela kolonien icke för länge
sedan flyttat tillbaka till Sverige. Några samtal med svenska
fabriksarbetare öppnade emellertid hans ögon för detta
egendomliga förhållande. Enligt dessa arbetare var Amerika
bättre än Sverige. Men enligt Hammar och den svenska
koloniens societet kunde man icke, om man ägde bildning och
högre vyer, ägna Amerika sin fosterlandskärlek, då man var
född svensk och fått god svensk uppfostran. Hit hade man
kommit af helt och hållet materiella orsaker. Det materiella
var Amerika, det ideella Sverige. Och fosterlandskärlek var
ju något, som tillhörde det ideella. Det var logik — om det
också inte precis var sundt förnuft.
Inom en jämförelsevis kort tid blef Borgman trött på den
lilla fabriksstaden, där han uteslutande vistats i den svenska
kolonien och iakttagit endast sådana amerikanska
förhållanden, som voro kuriösa. Han greps af äfventyrslust och beslöt
att fara ut till "den vilda västern".
I dessa trakter, om hvilka både amerikanerna och svenskarne
i de östra staterna tycktes hafva lika dunkla föreställningar
som svenskarne i Sverige, kom han också mest i beröring med
sina landsmän. De tycktes honom på samma gån g familiära
och främmande. Deras utseende, språk och seder voro lätt
igenkännliga, men det var obegripligt, hur de kastat de
svenska traditionerna öfver bord. Och ändå hade det gått bra för
deml I Minnesota, dit han omsider kom — och där han
stannade — råkade han flera gamla skolkamrater, som
"droppat af" (ett betecknande uttryck, tyckte han, utan att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
