Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längtan. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNGTAN.
233
lopp, och jag lyssnade hvarje gång med samma intresse,
jag förstod henne så väl, det var modershjärtats längtan,
hopp och glädje.
"Det är nu sjutton år, sedan Nils var hemma, och tjugu
år, sedan jag såg Hans. Jag undrar, om Nils eller Hans
möter oss i New York. Det gör då detsamma, hvilken af
de kära gossarne som kommer. Jag skall känna igen dem
genast."
Hon tystnade och riktade blicken uppåt. Jag visste, att
hon såg in i minnets värld och lefde upp de scener, som
stodo skrifna i modershjärtat. Sakta återtog hon:
"Hvad jag längtat efter dem alla dessa år. De äro allt vi
äga, och far och jag ha lefvat ensamma så länge, länge och
bara väntat... Jag minnes sista gången Nils kom hem.
Jag satt en söndagseftermiddag på verandan till vår lilla
stuga och såg, hur solen sken på liljorna, som kransade
rabatterna i vår trädgård. Plötsligt föll en skugga öfver den
hvita sandgången, och jag såg upp. Där stod Nils, min
gosse, som jag ej sett på fem år, nu kom han och
öfverras-kade oss fattiga gamla. Jag ropade på far, som tog en
middagslur, jag skrek allt jag orkade, ty jag måste ha luft,
det kändes som jag skulle kräfvas af bara glädje."
Åter tystnade hon och smålog för sig själf vid minnet
däraf. Men så for ett litet vemodigt drag öfver hennes
ansikte, och hon återtog: "Sedan satt jag år efter år och
väntade, att någon af dem åter skulle komma och hälsa på oss,
men de fingo ej tid igen."
Hon såg upp på mig litet forskande; jag finge ej
missförstå henne, tiden gick så fort i Amerika och de bägge sönerna
hade sina affärer att tillse. De kunde ej komma ifrån, och
så hade de bägge gift sig. Så vackra hustrur de hade, Nils
i synnerhet, hon var då en riktig ängel.
"Då vi fingo hennes porträtt, var far alldeles utom sig af
förtjusning, och i två dagar bara sprang han omkring oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
