Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längtan. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
THERESE LINDER.
visade det för grannarne. Nu få vi se henne också. Tänk
min lilla vän, om några dagar få vi se dem allesammans."
Hon böjde sig fram och klappade mig på händerna som ett
ett förtjust barn.
"Hans skref, att han skulle komma och hämta oss dit ut
till sig, de ha minsann ej glömt sina gamla föräldrar, men
så blef hans fru sjuk, och han kunde ej komma, och Nils
kunde ej komma i år för affärernas skull. Men längtan blef
oss öfver mäktig, och så packade far och jag in och gåfvo oss
i väg."
Hon småskrattade skälmskt, men så förändrades hennes
hållning och hon knäppte andäktigt samman sina händer
och hviskade i stilla lycka: "Om några dagar få vi se dem.
Om två dagar kanske, du far, få vi se Nils och Hans." Hon
nickade emot bädden, där den gamle fortfarande slumrade.
"Vi få se de kära barnen hvarje dag, så länge vi lefva."
Men plötsligt såg hon bekymrad bort mot den gamle
mannen och sänkte rösten till en hviskning: "Den käre gamle
far, jag tror aldrig han öfverlefvat denna resan, om det ej
varit hoppet att få se barnen snart, som uppehållit honom."
Hon vaggade kroppen fram och åter med den tårhöljda
blicken fästad på de gamla skrumpna dragen.
Hvilka minnen drogo förbi hennes själs ögon ? Solig vår
och en ståtlig yngling, fager sommar och jollrande barn och
en jublande fader, kulen höst med nakna trädkronor, där
bladen fallit bort från grenarnas armar och lämnat dem
nakna i famnande längtan?
Jag reste mig. "Nu skiner solen, och hafvet blir lugnt.
Efter stormen nå vi hamnen." Hon nickade frånvarande
och jag steg ut i den friska hafsluften.
Skulle de gamla föräldrarne finna den lycka de hoppades
på i sina barns hem, skulle de finna ersättning för sin lilla
stuga och trädgårdstäppa i en storstads damhölj da gator,
öfver hvilka de skyhöga husen kastade sin skugga, oeh fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
